Bokmässan – Bok & Bibliotek – närmar sig med stormsteg, och jag är i full färd med att kolla igenom vilka programpunkter jag vill närvara vid, med hjälp av mässplaneraren.
Det är verkligen en uppsjö punkter, seminarier och monterprogram, som lockar, och många saker kommer krocka, men jag börjar med att plocka ut de punkter där jag har någon form av intresse, för att sedan skära ner programmet en eller ett par gånger till. Slutmålet är att hitta fram till en bra mix mellan innehåll och tid att ”gå på golvet.”
Jag tänkte försöka hinna få igång vår kommande barnboksblogg lagom till mässan också. Barnens torg var den mest välbesökta delen för mig förra året, och det vore trevligt att ha en plats att blogga även om det.
Dags att lägga manken till alltså. Ses vi på plats?
Bokmässan - Bok & Bibliotek - närmar sig med stormsteg, och jag är i full färd med att kolla igenom vilka programpunkter jag vill närvara vid, med hjälp av mässplaneraren.
Det är verkligen en uppsjö punkter, seminarier och monterprogram, som lockar, och många saker kommer krocka, men jag börjar med att plocka ut de punkter där jag har någon form av intresse, för att sedan skära ner programmet en eller ett par gånger till. Slutmålet är att hitta fram till en bra mix mellan innehåll och tid att "gå på golvet."
Jag tänkte försöka hinna få igång vår kommande barnboksblogg lagom till mässan också. Barnens torg var den mest välbesökta delen för mig förra året, och det vore trevligt att ha en plats att blogga även om det.
Dags att lägga manken till alltså. Ses vi på plats?
Semester och ledighet. Trots att jag i år haft en sommarlovslång sommarledighet – nästan elva veckor – så har mina olika bloggar legat i nästan total träda. Det är något särskilt udda med skapande, skrivande och kreativitet osv. som inte vill infinna sig när jag inte har annat att göra.
Det är samma sak med läsningen. Intentionen att läsa mycket under sommaren stannade vid att vara just en intention. Jag ljuger inte om jag påstår att jag läst tio rader skönlitteratur i sommar. Jag tror t.o.m. att den siffran är en överdrift.
Men så, när jag började arbeta för två dagar sedan, så började jag läsa direkt, och jag kan nu garantera att jag kommer vara tillbaka med bloggandet ganska fort. Först ut kommer en recension av Gå på djupet av Sveriges ”Marian Keyes för män”, Marcus Priftis. Då tänker ni att det är konstigt att recensera en roman på en lyrikblogg, men Priftis är trots allt estradpoet/spoken wordartist, och släpper framöver även en lyriksamling, så han får väl ändå anses ha någon slags existensberättigande på mikropoesi.se. Om inte annat som en person som sviker poesin för att vänsterprassla med romanen, och den otroligt opoetiska proffsfotbollens värld.
Bokmässan närmar sig också med stormsteg. Jag åker dit för att representera PocketBlogg.se, men jag kommer självfallet också se till att få en överblick över det poetiska utbudet, så det kommer dyka upp lite rapporter från mässan även här.
Semester och ledighet. Trots att jag i år haft en sommarlovslång sommarledighet - nästan elva veckor - så har mina olika bloggar legat i nästan total träda. Det är något särskilt udda med skapande, skrivande och kreativitet osv. som inte vill infinna sig när jag inte har annat att göra.
Det är samma sak med läsningen. Intentionen att läsa mycket under sommaren stannade vid att vara just en intention. Jag ljuger inte om jag påstår att jag läst tio rader skönlitteratur i sommar. Jag tror t.o.m. att den siffran är en överdrift.
Men så, när jag började arbeta för två dagar sedan, så började jag läsa direkt, och jag kan nu garantera att jag kommer vara tillbaka med bloggandet ganska fort. Först ut kommer en recension av Gå på djupet av Sveriges "Marian Keyes för män", Marcus Priftis. Då tänker ni att det är konstigt att recensera en roman på en lyrikblogg, men Priftis är trots allt estradpoet/spoken wordartist, och släpper framöver även en lyriksamling, så han får v
Idag är jag och min fru på väg till Kalmar för att närvara på de goda vännerna Andreas och Hannas bröllop. Jag har, trots mitt agg, sökt en passande kärleksdikt dagen till ära. Men där gick jag tyvärr bet.
Jag har funderat på det här med att hålla tal. Jag har inga problem med det, men jag bestämmer mig oftast inte i förväg för om jag kommer göra det eller inte. Jag är ju bara en vän av flera, så därför kommer jag känna av stämningen och bestämma mig på plats, utifrån vilka andra som talar osv. Om jag nu kommer hålla tal så bör det kanske vara inom ett ämne som passar mig. Poesin är ett sådant, men eftersom jag har svårt för kärlekspoesi så hade det lätt kunnat bli ett, i sammanhanget, felaktigt vinklat tal. Så jag har funderat. Och funderat.
Vilken är den mesta kärlekspoesins problem? Att den försöker vara lika stor som kärleken själv. Att den försöker, men misslyckas, med att konkretisera det abstrakta i att älska.
Men Andreas och Hannas kärlekspoesi, den poesi som är deras gemensamma liv, är påtaglig, närvarande. Där kan man kanske bygga upp ett tal?
Idag är jag och min fru på väg till Kalmar för att närvara på de goda vännerna Andreas och Hannas bröllop. Jag har, trots mitt agg, sökt en passande kärleksdikt dagen till ära. Men där gick jag tyvärr bet.
Jag har funderat på det här med att hålla tal. Jag har inga problem med det, men jag bestämmer mig oftast inte i förväg för om jag kommer göra det eller inte. Jag är ju bara en vän av flera, så därför kommer jag känna av stämningen och bestämma mig på plats, utifrån vilka andra som talar osv. Om jag nu kommer hålla tal så bör det kanske vara inom ett ämne som passar mig. Poesin är ett sådant, men eftersom jag har svårt för kärlekspoesi så hade det lätt kunnat bli ett, i sammanhanget, felaktigt vinklat tal. Så jag har funderat. Och funderat.
Vilken är den mesta kärlekspoesins problem? Att den försöker vara lika stor som kärleken själv. Att den försöker, men misslyckas, med att konkretisera det abstrakta i att älska.
Men Andreas och Hannas kärlekspoesi,
Ibland har jag funderat över varför vissa strofer och hela dikter sätter sig mer än andra. Självklart är det så att vissa texter tilltalar mig mer än andra, men utöver det? Varför kan jag t.ex. Eeva Kilpis Säg till om jag stör utantill? Det är en sådan dikt som vanligtvis inte tilltalar mig särskilt mycket, den är egentligen för direkt och enkel, nästan banal. Och slutknorren har för stor betoning, vilket vanligtvis skulle få hela diktens tema att kännas sökt.
Jag tror att den enda gången detta banala uttryck faktiskt fungerar för mig är när poesin handlar om just kärlek, av den enkla anledningen att de flesta krånglar till kärleken i poesin alldeles för mycket. När man lyckas lyfta fram kärnan i att älska på ett fåtal rader, och samtidigt samla nuets närvaro, och framtiden i dessa, så är det ett tecken på att man lyckats med sin kärlekspoesi. Kärleksdikten kan inte vara abstrakt och utan kärnfullhet.
Låt mig förklara. Kärleken är abstrakt till sin natur, den kan inte greppas, knappt förklaras i ord. Därför behöver poesin om kärleken vara konkret, enkel, kärnfull för att förstås. Kärlekspoesin måste konkretisera känslan som omger kärleken, snarare än kärleken själv. Vad gör man när man älskar och blir älskad tillbaka? Man rubbar någons hela existens.
Läs mer
Ibland har jag funderat över varför vissa strofer och hela dikter sätter sig mer än andra. Självklart är det så att vissa texter tilltalar mig mer än andra, men utöver det? Varför kan jag t.ex. Eeva Kilpis Säg till om jag stör utantill? Det är en sådan dikt som vanligtvis inte tilltalar mig särskilt mycket, den är egentligen för direkt och enkel, nästan banal. Och slutknorren har för stor betoning, vilket vanligtvis skulle få hela diktens tema att kännas sökt.
Jag tror att den enda gången detta banala uttryck faktiskt fungerar för mig är när poesin handlar om just kärlek, av den enkla anledningen att de flesta krånglar till kärleken i poesin alldeles för mycket. När man lyckas lyfta fram kärnan i att älska på ett fåtal rader, och samtidigt samla nuets närvaro, och framtiden i dessa, så är det ett tecken på att man lyckats med sin kärlekspoesi. Kärleksdikten kan inte vara abstrakt och utan kärnfullhet.
Låt mig förklara. Kärleken är abstrakt till sin natur, de
För ett antal år sedan gick jag på Marieborgs folkhögskola, i en klass med flera otroligt begåvade och genomtrevliga människor. Kombinationen konst och text stod på schemat (måleriet har jag dock lagt på hyllan), och tyvärr har jag idag väldigt liten kontakt med flertalet klasskamrater. Förutom Erik, som jag har en del, men alldeles för lite, kontakt med så är det enbart tack vare Facebook som jag vet vad en del av dem gör.
Men förra veckan då jag var i Stockholm fick jag (via FB) reda på att Christina ”Stina” Nilsson, som var en av klassens solstrålar, nu släppt en diktsamling med titeln Eldens aska. Detta inlägg är alltså helt och hållet ett reklaminlägg för en bok som jag själv inte läst (än), men vänners begåvning ska så klart uppmuntras.
För ett antal år sedan gick jag på Marieborgs folkhögskola, i en klass med flera otroligt begåvade och genomtrevliga människor. Kombinationen konst och text stod på schemat (måleriet har jag dock lagt på hyllan), och tyvärr har jag idag väldigt liten kontakt med flertalet klasskamrater. Förutom Erik, som jag har en del, men alldeles för lite, kontakt med så är det enbart tack vare Facebook som jag vet vad en del av dem gör.
Men förra veckan då jag var i Stockholm fick jag (via FB) reda på att Christina "Stina" Nilsson, som var en av klassens solstrålar, nu släppt en diktsamling med titeln Eldens aska. Detta inlägg är alltså helt och hållet ett reklaminlägg för en bok som jag själv inte läst (än), men vänners begåvning ska så klart uppmuntras.
härifrån, på avstånd
Vad är det möjligt
att göra?
Inför folkets splittring
i delvis antagonistiska
organisationer
Arbeta för
deras möjliga enhet?
Därför att ingen kan
på förhand veta
vilken, eller vilka organisationer
som kommer att gå emot
befrielsen
Det är sannolikt
att någon eller några
kommer att göra det
Den risken får man ta!
-Göran Sonnevi, ur Språk; Verktyg; Eld
härifrån, på avstånd
Vad är det möjligt
att göra?
Inför folkets splittring
i delvis antagonistiska
organisationer
Arbeta för
deras möjliga enhet?
Därför att ingen kan
på förhand veta
vilken, eller vilka organisationer
som kommer att gå emot
befrielsen
Det är sannolikt
att någon eller några
kommer att göra det
Den risken får man ta!
-Göran Sonnevi, ur Språk; Verktyg; Eld
Om jag ska försöka ringa in vad som fött mitt intresse för poesi så är det otvivelaktigt två saker saker i min ungdoms dagar som lett mig hit. Jag vet egentligen inte vilket som inträffade först, men säkert är att de båda startskotten låg väldigt nära varandra, och sedan kom att överlappa varandra under flera års tid. Det ena var, som jag skrev i ett tidigare inlägg, att jag skrev en kärleksdikt till min dåvarande flickvän. Själva poesiläsningen kom först senare. Egentligen ganska långt senare. Jag skrev alltså poesi utan att själv ha läst någon tidigare.
Men mitt intresse började, som sagt, med mitt eget skrivande, och när jag sedan upptäckte Lukas Moodysson, Bob Hansson, Sonja Åkesson, Kristina Lugn m.fl. så var intresset någorlunda komplett. Åtminstone vad gäller den rena poesin, den som påstår sig vara poesi. Den som till form och innehåll är uttalad poetisk, och lätt att känna igen som sådan.
Men det fanns också ytterligare en anledning till att jag fastnade för poesin, en anledning som inte är lika lätt att känna igen som poesi, och många skulle aldrig erkänna den som sådan. Dess estetik är inte fin nog att kallas poesi, och till viss del kan jag förstå den tanken, men jag menar att det är felaktigt.
Läs mer
Om jag ska försöka ringa in vad som fött mitt intresse för poesi så är det otvivelaktigt två saker saker i min ungdoms dagar som lett mig hit. Jag vet egentligen inte vilket som inträffade först, men säkert är att de båda startskotten låg väldigt nära varandra, och sedan kom att överlappa varandra under flera års tid. Det ena var, som jag skrev i ett tidigare inlägg, att jag skrev en kärleksdikt till min dåvarande flickvän. Själva poesiläsningen kom först senare. Egentligen ganska långt senare. Jag skrev alltså poesi utan att själv ha läst någon tidigare.
Men mitt intresse började, som sagt, med mitt eget skrivande, och när jag sedan upptäckte Lukas Moodysson, Bob Hansson, Sonja Åkesson, Kristina Lugn m.fl. så var intresset någorlunda komplett. Åtminstone vad gäller den rena poesin, den som påstår sig vara poesi. Den som till form och innehåll är uttalad poetisk, och lätt att känna igen som sådan.
Men det fanns också ytterligare en anledning till att jag fast
Imorgon, den 26:e maj, presenteras Bokmässans seminarieprogram för 2010.
Jag ser verkligen fram emot årets mässa. 2009 var första året för mig, och jag var glad att jag äntligen fick chansen att åka dit, och att jag dessutom fick möjligheten att vara där i egenskap av bokbloggare. Samtidigt blev jag lite ledsen och besviken på mig själv att jag inte sett till att ta mig dit tidigare. Jag hade ju drömt om det under flera år.
Årets tema sätter Afrika i fokus, och jag ska väl medge att jag inte läst särskilt mycket litteratur från/om Afrika. Med undantag för Coetzee kan jag inte dra mig till minnes någon annan, och det gör årets tema än mer intressant. Bokmässans tema fungerar, liksom Nobels litteraturpris, som en inkörsport till litteratur jag annars helt skulle gå miste om.
I och med presentationen av seminarieprogammet så påbörjas nu en 120 dagar lång längtan efter litteraturens största folkfestival. Detta trots att jag inte gick på ett enda seminarium förra året. Det räcker med själva känslan.
Ses vi där?
Imorgon, den 26:e maj, presenteras Bokmässans seminarieprogram för 2010.
Jag ser verkligen fram emot årets mässa. 2009 var första året för mig, och jag var glad att jag äntligen fick chansen att åka dit, och att jag dessutom fick möjligheten att vara där i egenskap av bokbloggare. Samtidigt blev jag lite ledsen och besviken på mig själv att jag inte sett till att ta mig dit tidigare. Jag hade ju drömt om det under flera år.
Årets tema sätter Afrika i fokus, och jag ska väl medge att jag inte läst särskilt mycket litteratur från/om Afrika. Med undantag för Coetzee kan jag inte dra mig till minnes någon annan, och det gör årets tema än mer intressant. Bokmässans tema fungerar, liksom Nobels litteraturpris, som en inkörsport till litteratur jag annars helt skulle gå miste om.
I och med presentationen av seminarieprogammet så påbörjas nu en 120 dagar lång längtan efter litteraturens största folkfestival. Detta trots att jag inte gick på ett enda seminarium förra året
Idag, medan vi väntade på barnens mamma i sjukhusets väntrum, så försökte jag få mina barn att inse vikten av att hitta ”rätt” sysselsättning i tråkiga situationer. Jag tyckte att en varsin bok skulle vara perfekt. Det höll i några sekunder. Kritorna och bilarna lockade mer.
Idag, medan vi väntade på barnens mamma i sjukhusets väntrum, så försökte jag få mina barn att inse vikten av att hitta "rätt" sysselsättning i tråkiga situationer. Jag tyckte att en varsin bok skulle vara perfekt. Det höll i några sekunder. Kritorna och bilarna lockade mer.
