Jag tar mig inte in i den. Jag känner ett motstånd. Kroppsligt, fysiskt.
Men jag vet inte vad som är fel. Xi Chuan, eller Liu Jun som han egentligen heter, är förmodligen en kinesisk mästare. Men det är något med tilltalet som känns främmande, så fjärran. Trots att det tydligen är en poet med en fot i öst och en fot i väst, han har bl.a. översatt Ezra Pound, och han arbetar också som kritiker, så känns det inte förankrat i min läsning.
Ansikte och historia – det som är nu, och det som har varit. Titeln stämmer bra överens med innehållet. Dikterna rör sig i nuet, samtidigt som de söker sig tillbaka. Samlingen söker sin del i historien, och sin del i närvaron. Sin del i det komplexa, och sin del i det triviala. Dikterna söker sitt ansikte. Sin historia.
Den andra torsdagen i maj
föll en åsna i sin hemby -
en händelse som inte angick mig
ägde rum en historisk dag som hade med mig att göra
-Ur Den triviala månaden maj och dess mening
Idag fick jag hem de två första böckerna i Wahlström & Widstrands utgivning av internationell poesi, nämligen 
Jag läser diktsamlingar på ett speciellt sätt. Jag vet inte om det är unikt för just mig, men först tar jag mig snabbt igenom hela. I detta första steg lär jag känna tonen, får en översikt av bilderna, och bildar mig en generell, överblickande uppfattning. Andra gången läser jag en bit i taget. En dikt, ett avsnitt osv beroende på hur samlingen är uppbyggd. Detta är min djupläsning. Jag smakar på alla bilder. Tar in. Går tillbaka. Förstår. Tror mig förstå. Sedan måste den sjunka in ett litet tag. Stå i bokhyllan och vänta. Efter ett par dagar har tankarna mognat, och jag kan skriva ner dem, som jag gör här, eller helt enkelt släppa dem för stunden. En bra samling tål att läsas igen. Ibland läser jag om den efter ett par veckor. Ibland tar det ett par år innan jag hittar tillbaka till den.