Jag läser diktsamlingar på ett speciellt sätt. Jag vet inte om det är unikt för just mig, men först tar jag mig snabbt igenom hela. I detta första steg lär jag känna tonen, får en översikt av bilderna, och bildar mig en generell, överblickande uppfattning. Andra gången läser jag en bit i taget. En dikt, ett avsnitt osv beroende på hur samlingen är uppbyggd. Detta är min djupläsning. Jag smakar på alla bilder. Tar in. Går tillbaka. Förstår. Tror mig förstå. Sedan måste den sjunka in ett litet tag. Stå i bokhyllan och vänta. Efter ett par dagar har tankarna mognat, och jag kan skriva ner dem, som jag gör här, eller helt enkelt släppa dem för stunden. En bra samling tål att läsas igen. Ibland läser jag om den efter ett par veckor. Ibland tar det ett par år innan jag hittar tillbaka till den.
En riktigt bra samling välkomnar dig på nytt varje gång du slår upp den.
”du andades
tätt mot fönsterrutan
och skrev med fingret
ristade in ditt namn i imman
strök sedan snabbt ut det igen
en gång
två gånger
tills du kände dej lugn
kände lyckan sakta krypa i dej”
