”Bitvis lite förutsägbart, men samtidigt charmigt och roligt. Jag vet inte om det är någon som behöver en Marian Keyes för män, men… här är han iallafall.”
Jag ska erkänna att jag var väldigt kritiskt inställd till Marcus Priftis roman Gå på djupet från Kalla kulor. Jag brukar inte ha mycket till övers för poeter som kastar bort sin tid på att skriva simpla romaner. Det kan förvisso säkert vara bra romaner, men det är en princip jag har, om jag väntar på din nästa diktsamling vill jag inte få en roman uppkörd i plytet. Men eftersom Marcus Priftis lovat mig att han har en diktsamling på gång så gav jag romanen en chans. Från förlagets håll lovade man dessutom att den var omtyckt även av sådana som inte gillar fotboll.
Fotboll? Jo, det visar sig att det här med att gå på djupet tydligen är en sportterm, snarare än något man hänger sig åt hos psykologen. Jag var fortsatt skeptisk, men började läsa. Efter 100-150 sidor insåg jag två saker: 1. Jag var fast, och 2. Den här boken handlar inte om fotboll.
Bokens huvudperson, Emil Axelsson, är förvisso ett allsvenskt stjärnhopp, men det djupt mänskliga i berättelsen, ensamheten, utanförskapet, är viktigare för själva historien, än vad fotbollen är som ram för den. Marcus Priftis går verkligen på djupet för att mejsla fram sin historia om det mänskliga psyket, om ett slags psykologiskt utanförskap och tomhet som följer av att man lyckas göra verklighet av sina drömmar och därmed inte vet vad mer att drömma om. Och framförallt, vad händer när drömmen inte till fullo är med verkligheten överensstämmande? Risken att man fyller de tomma delarna med en annan slags tomhet är överhängande.
Priftis har verkligen lyckats med sin debutroman. Den är väl värd sin läsning, men nu ser jag verkligen fram emot diktsamlingen.
Övrig info:
Förlag: Kalla kulor
ISBN: 978-91-85535-69-9
Antal sidor: 510
Utgiven: 2010-05-01
Marcus Priftis på Twitter: @marcuspriftis
Förlaget på Twitter: @kallakulor
