Tagg förståelse

Språk går före berättelse.

Poesi eller prosa? Varför har just jag en förkärlek för lyriken? Jag läser en hel del prosa, i form av romaner, noveller osv, men allra helst slår jag mig ner i soffan med en lyriksamling. Jag har försökt förstå varför, och har via några enstaka minnesfragment lyckats skapa mig en splittrad bild som en del av en första förklaring. Det finns några isolerade händelser i min barndom som kan hjälpa till att förklara lite av min språkfascination.

När jag var barn kände jag en stor kärlek till språket. Inte bokstäverna eller grammatiken, jag hade samma problem som de flesta andra att se skillnad mellan bokstäverna d och b, och jag kan definitivt inte redogöra för vad presens particip innebär ens idag. Jag intresserade mig för språkets principer och språkets användningsområden. Det fanns också en styrka, det kunde jag se trots min ringa ålder, i det outtalade, som fascinerade. Jag kunde dock inte då formulera mig på det vis jag kan idag, men känslan för denna kraft, denna slitning, mellan det sagda och det osagda fanns där. Att språket kunde låta så mycket i det tysta! Detta var en tidig insikt.

Läs mer

Om förståelse och känsla, del 2.

Detta, att skriva om känslan är ett försök att förstå den.

Detta, att skriva om förståelsen är ett försök att bryta ner den till en känsla.

Om förståelse och känsla, del 1.

Jag har funderat lite på det här med förhållandet, sambandet, mellan förståelsen och känslan i läsningen, och kommit fram till att en stor del av förståelsen för poesin ligger i just känslan. Förhållandet mellan förståelse och känsla skiljer sig åt på några väsentliga plan mellan poesin och prosan. Poesin kan, ibland, kräva att få stå över läsförståelsen. Den är inte förmer, inte finare, bara annorlunda i jämförelse med prosan. Detta är också poesins problem: motståndskraften, friktionen mellan det förväntade mötet, och det upplevda.

Som van läsare av prosa riskerar man att ta sig an poesin på ”fel” sätt. Man har en invand infallsvinkel, en placering, som vanligtvis känns bekväm, men som i kontakt med poesin får läsaren att känna sig malplacerad.

(Kanske kan skillnaden beskrivas enligt följande: utan förståelse för prosan, ingen känsla. Utan känsla för poesin, ingen förståelse.)

Copyright © mikropoesi.se

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress