Jag reagerade starkare på vaccinet, den s.k. baconsprutan, än jag trodde jag skulle göra. Det känns som om det enda jag gjort i fem dagar har varit att sova, och i viss mån är det säkert så. Soffan har verkligen fått känna min tyngd nu. Tyvärr utan att jag haft en bok i handen särskilt mycket. Jag har levt i lässkugga.

Det är svårt att koncentrera sig på läsning när man har en konstant huvudvärk som inga tabletter i världen biter på, men lite har jag ändå kyckats läsa. Och lite har jag lyckats skriva. Bl.a. är jag strax klar med inlägget om Johannes Anyuru. Tillkännagivandet av Augustpristagarna närmar sig. I viss mån är det här mer spännande än tillkännagivandet av Nobelpristagaren. Här har man ju möjligheten att, om man så vill, läsa in sig på de som har chans att vinna, innan tillkännagivandet, och vi slipper känna oss som yra höns när vi gissat på någon helt annan pristagare.