mikropoesi.se

Nobelpriset i litteratur

Jimmy Asklund — Fri, 01 Oct 2010 10:05:36 +0000

Knappt har man hunnit smälta alla intryck från årets bokmässa innan man får reda på att torsdagen nästa vecka är den dag då Nobelpriset i litteratur kommer tillkännages.

Jag har inga heta tips, och kommer förmodligen strunta i att ge några tips i förväg, men precis som förra året hoppas jag på en poet, gärna en kvinna. Har du några heta tips?

Boksmällan

Jimmy Asklund — Mon, 27 Sep 2010 06:29:16 +0000

Bokmässan är över för i år, och den så kallade boksmällan börjar infinna sig. Jag kom hem framåt kvällen igår, med en fullpackad resväska, en stor och välfylld plastkasse, och två fyllda tygkassar.

Mässan var fest, precis som det ska vara, men tiden har gått så otroligt fort, så någon form av bloggro har inte riktigt infunnit sig, förutom för ett par nattliga inlägg på PocketBlogg, där jag också kommer lägga upp några fler inlägg under de kommande dagarna.

Tyvärr har det blivit väldigt lite lyrik, jag fick bara med mig Mohamed Omars Faraos förbannelse hem, och de lyriska intrycken under själva mässan var ännu färre. Synd.

På plats i Göteborg

Jimmy Asklund — Fri, 24 Sep 2010 06:11:21 +0000

Efter en riktigt trevlig resa ner till Göteborg igår kväll, och efter en skön natts sömn i hotellets tvättstuga(!) sitter jag nu och intar en god frukost innan jag ska bege mig mot Svenska Mässan för att rapportera från Bokmässan.

Jag har inte haft så mycket tid att läsa igenom mässprogrammet, och självklart glömde jag det hemma, så vad som händer idag vet jag inte riktigt, men att det kommer bli riktigt trevligt, det råder det inget tvivel om.

Häromdagen öppnade vi vår nya Barnboksblogg.se, så mina mässrapporter kommer dyka upp både här på Mikropoesi.se, på Barnboksblogg.se och framförallt på Pocketblogg.se. Här går jag igeom var man kan följa oss under helgen.

W&W:s podpoesi.

Jimmy Asklund — Mon, 06 Sep 2010 14:43:38 +0000

På nyhetssidan: Wahlström och Widstrand börjar med podpoesi, som ”ett helt nytt sätt att nå ut med lyrik.” Där tog de förvisso i så de sprack, podradiotekniken har funnits tillgänglig ett antal år, men jag tror att de satte fingret på många av förlagens problem att hänga med i utvecklingen just där.

Men om vi bortser från det så är podpoesin en inte så dum idé för spridning av lyriken. Först ut är Magnus William-Olsson som läst in sin senaste samling Ingersonetterna.

© Jimmy / mikropoesi.se, 2010. | Permalänk | Inga kommentarer |
Etiketter: ingersonetterna, magnus william-olsson, podpoesi, wwd

Marcus Priftis – Gå på djupet.

Jimmy Asklund — Mon, 06 Sep 2010 14:28:16 +0000

”Bitvis lite förutsägbart, men samtidigt charmigt och roligt. Jag vet inte om det är någon som behöver en Marian Keyes för män, men… här är han iallafall.”

Jag ska erkänna att jag var väldigt kritiskt inställd till Marcus Priftis roman Gå på djupet från Kalla kulor. Jag brukar inte ha mycket till övers för poeter som kastar bort sin tid på att skriva simpla romaner. Det kan förvisso säkert vara bra romaner, men det är en princip jag har, om jag väntar på din nästa diktsamling vill jag inte få en roman uppkörd i plytet. Men eftersom Marcus Priftis lovat mig att han har en diktsamling på gång så gav jag romanen en chans. Från förlagets håll lovade man dessutom att den var omtyckt även av sådana som inte gillar fotboll.

Fotboll? Jo, det visar sig att det här med att gå på djupet tydligen är en sportterm, snarare än något man hänger sig åt hos psykologen. Jag var fortsatt skeptisk, men började läsa. Efter 100-150 sidor insåg jag två saker: 1. Jag var fast, och 2. Den här boken handlar inte om fotboll.

Bokens huvudperson, Emil Axelsson, är förvisso ett allsvenskt stjärnhopp, men det djupt mänskliga i berättelsen, ensamheten, utanförskapet, är viktigare för själva historien, än vad fotbollen är som ram för den. Marcus Priftis går verkligen på djupet för att mejsla fram sin historia om det mänskliga psyket, om ett slags psykologiskt utanförskap och tomhet som följer av att man lyckas göra verklighet av sina drömmar och därmed inte vet vad mer att drömma om. Och framförallt, vad händer när drömmen inte till fullo är med verkligheten överensstämmande? Risken att man fyller de tomma delarna med en annan slags tomhet är överhängande.

Priftis har verkligen lyckats med sin debutroman. Den är väl värd sin läsning, men nu ser jag verkligen fram emot diktsamlingen.

Övrig info:

Förlag: Kalla kulor
ISBN: 978-91-85535-69-9
Antal sidor: 510
Utgiven: 2010-05-01
Marcus Priftis på Twitter: @marcuspriftis
Förlaget på Twitter: @kallakulor

Planerar för bokmässa.

Jimmy Asklund — Thu, 02 Sep 2010 10:26:09 +0000

Bokmässan – Bok & Bibliotek – närmar sig med stormsteg, och jag är i full färd med att kolla igenom vilka programpunkter jag vill närvara vid, med hjälp av mässplaneraren.

Det är verkligen en uppsjö punkter, seminarier och monterprogram, som lockar, och många saker kommer krocka, men jag börjar med att plocka ut de punkter där jag har någon form av intresse, för att sedan skära ner programmet en eller ett par gånger till. Slutmålet är att hitta fram till en bra mix mellan innehåll och tid att ”gå på golvet.”

Jag tänkte försöka hinna få igång vår kommande barnboksblogg lagom till mässan också. Barnens torg var den mest välbesökta delen för mig förra året, och det vore trevligt att ha en plats att blogga även om det.

Dags att lägga manken till alltså. Ses vi på plats?

Bloggtorkan upphör.

Jimmy Asklund — Sat, 28 Aug 2010 19:37:04 +0000

Semester och ledighet. Trots att jag i år haft en sommarlovslång sommarledighet – nästan elva veckor – så har mina olika bloggar legat i nästan total träda. Det är något särskilt udda med skapande, skrivande och kreativitet osv. som inte vill infinna sig när jag inte har annat att göra.

Det är samma sak med läsningen. Intentionen att läsa mycket under sommaren stannade vid att vara just en intention. Jag ljuger inte om jag påstår att jag läst tio rader skönlitteratur i sommar. Jag tror t.o.m. att den siffran är en överdrift.

Men så, när jag började arbeta för två dagar sedan, så började jag läsa direkt, och jag kan nu garantera att jag kommer vara tillbaka med bloggandet ganska fort. Först ut kommer en recension av Gå på djupet av Sveriges ”Marian Keyes för män”, Marcus Priftis. Då tänker ni att det är konstigt att recensera en roman på en lyrikblogg, men Priftis är trots allt estradpoet/spoken wordartist, och släpper framöver även en lyriksamling, så han får väl ändå anses ha någon slags existensberättigande på mikropoesi.se. Om inte annat som en person som sviker poesin för att vänsterprassla med romanen, och den otroligt opoetiska proffsfotbollens värld.

Bokmässan närmar sig också med stormsteg. Jag åker dit för att representera PocketBlogg.se, men jag kommer självfallet också se till att få en överblick över det poetiska utbudet, så det kommer dyka upp lite rapporter från mässan även här.

© Jimmy / mikropoesi.se, 2010. | Permalänk | 1 kommentar |
Etiketter: Bokmässan, gå på djupet, kalla kulor förlag, marcus priftis, pocketblogg

Till Andreas och Hanna

Jimmy Asklund — Sat, 07 Aug 2010 07:22:14 +0000

Idag är jag och min fru på väg till Kalmar för att närvara på de goda vännerna Andreas och Hannas bröllop. Jag har, trots mitt agg, sökt en passande kärleksdikt dagen till ära. Men där gick jag tyvärr bet.

Jag har funderat på det här med att hålla tal. Jag har inga problem med det, men jag bestämmer mig oftast inte i förväg för om jag kommer göra det eller inte. Jag är ju bara en vän av flera, så därför kommer jag känna av stämningen och bestämma mig på plats, utifrån vilka andra som talar osv. Om jag nu kommer hålla tal så bör det kanske vara inom ett ämne som passar mig. Poesin är ett sådant, men eftersom jag har svårt för kärlekspoesi så hade det lätt kunnat bli ett, i sammanhanget, felaktigt vinklat tal. Så jag har funderat. Och funderat.

Vilken är den mesta kärlekspoesins problem? Att den försöker vara lika stor som kärleken själv. Att den försöker, men misslyckas, med att konkretisera det abstrakta i att älska.

Men Andreas och Hannas kärlekspoesi, den poesi som är deras gemensamma liv, är påtaglig, närvarande. Där kan man kanske bygga upp ett tal?

Fler tankar kring kärlekspoesin.

Jimmy Asklund — Tue, 06 Jul 2010 12:50:50 +0000

Ibland har jag funderat över varför vissa strofer och hela dikter sätter sig mer än andra. Självklart är det så att vissa texter tilltalar mig mer än andra, men utöver det? Varför kan jag t.ex. Eeva Kilpis Säg till om jag stör utantill? Det är en sådan dikt som vanligtvis inte tilltalar mig särskilt mycket, den är egentligen för direkt och enkel, nästan banal. Och slutknorren har för stor betoning, vilket vanligtvis skulle få hela diktens tema att kännas sökt.

Jag tror att den enda gången detta banala uttryck faktiskt fungerar för mig är när poesin handlar om just kärlek, av den enkla anledningen att de flesta krånglar till kärleken i poesin alldeles för mycket. När man lyckas lyfta fram kärnan i att älska på ett fåtal rader, och samtidigt samla nuets närvaro, och framtiden i dessa, så är det ett tecken på att man lyckats med sin kärlekspoesi. Kärleksdikten kan inte vara abstrakt och utan kärnfullhet.

Låt mig förklara. Kärleken är abstrakt till sin natur, den kan inte greppas, knappt förklaras i ord. Därför behöver poesin om kärleken vara konkret, enkel, kärnfull för att förstås. Kärlekspoesin måste konkretisera känslan som omger kärleken, snarare än kärleken själv. Vad gör man när man älskar och blir älskad tillbaka? Man rubbar någons hela existens.

Jessica (Ord och inga visor) ger sin bild av kärlekspoesin i inlägget ”Varför samhällspoesi är bättre än kärlekspoesi”, och jag håller till viss del med, även om jag ibland känner något när jag läser kärlekspoesi. Däremot är det svårt att sålla, att plocka ut godbitarna, och därför söker jag aldrig upp kärlekspoesi, för att jag tröttnar. Tröttnar på skiten, om ni ursäktar. Jag vill inte älska någon som en nyutsprungen ros älskar solsken osv. Det blir för mycket. Det blir för… kladdigt och romantiskt. Det blir för abstrakt, trots att det är ett försök att konkretisera kärleken i sig.

Poeten Gösta Friberg vann Babels tävling med kärleksdikter till Daniel och Victoria med dikten ”Din hand…”, och den tycker jag ändå fungerar, trots en usel titel.

din hand vilar
på min ärm
en beröring
som för ett ögonblick
upphäver
att vi en gång båda
är borta

Den fungerar eftersom den innehåller de element som krävs för att fungera som kärleksdikt på mig – nuet och framtiden, och detta att inte tillskriva kärleken i sig en massa sliskiga attribut. Detta är ändå på gränsen för vad jag klarar av. Ordet beröring är sedan tidigare förstört av andra som försökt skriva kärleksdikt. Hade det stått ihop med ett ord som exempelvis ”skälvande” hade jag inte klarat mer. Det är detta, att hålla sig på rätt sida denna tunna linje som gör kärlekspoesin svårskriven. Jag inbillar mig att man ofta inte vet när man kliver över den. Därför föredrar jag poeter som inte ens försöker.

Och ändå har vissa strofer, och hela kärleksdikter, satt sig. Jag vet inte varför.

Eldens aska

Jimmy Asklund — Sun, 27 Jun 2010 20:19:18 +0000

För ett antal år sedan gick jag på Marieborgs folkhögskola, i en klass med flera otroligt begåvade och genomtrevliga människor. Kombinationen konst och text stod på schemat (måleriet har jag dock lagt på hyllan), och tyvärr har jag idag väldigt liten kontakt med flertalet klasskamrater. Förutom Erik, som jag har en del, men alldeles för lite, kontakt med så är det enbart tack vare Facebook som jag vet vad en del av dem gör.

Men förra veckan då jag var i Stockholm fick jag (via FB) reda på att Christina ”Stina” Nilsson, som var en av klassens solstrålar, nu släppt en diktsamling med titeln Eldens aska. Detta inlägg är alltså helt och hållet ett reklaminlägg för en bok som jag själv inte läst (än), men vänners begåvning ska så klart uppmuntras.

© Jimmy / mikropoesi.se, 2010. | Permalänk | Inga kommentarer |
Etiketter: diktsamling, Eldens aska, king ink, Stina Nilsson