Men jag vet inte vad som är fel. Xi Chuan, eller Liu Jun som han egentligen heter, är förmodligen en kinesisk mästare. Men det är något med tilltalet som känns främmande, så fjärran. Trots att det tydligen är en poet med en fot i öst och en fot i väst, han har bl.a. översatt Ezra Pound, och han arbetar också som kritiker, så känns det inte förankrat i min läsning.

Ansikte och historia – det som är nu, och det som har varit. Titeln stämmer bra överens med innehållet. Dikterna rör sig i nuet, samtidigt som de söker sig tillbaka. Samlingen söker sin del i historien, och sin del i närvaron. Sin del i det komplexa, och sin del i det triviala. Dikterna söker sitt ansikte. Sin historia.

Den andra torsdagen i maj

föll en åsna i sin hemby -

en händelse som inte angick mig

ägde rum en historisk dag som hade med mig att göra

-Ur Den triviala månaden maj och dess mening

Och så här tuffar samlingen på. Det finns briljanta delar, som den ovan, men de är alldeles för få för att de ska kännas riktigt angelägna, eller så är de mig alldeles för ovana för att jag ska lyckas hitta dem allihop. Känslan för min del är att den helt enkelt inte lämnar mig i någon känsla överhuvudtaget. Om inte en knappt märkbar axelryckning kan räknas som en känsla.

Problemet för mig är att jag känner besvikelse. Ansikte och historia tillhör ju samma serie som Gloria Gervitz Migrationer, W&W Internationell Poesi, och jag hade verkligen höga förhoppningar om att allt under den fanan skulle hålla samma klass. Naivt? Kanske! Men det är ändå med hjälp av den naiviteten jag fortfarande upptäcker nya författare. Ett visst förlags utgivning brukar hålla hög klass osv. I detta fall en serie med en briljant öppning i Gervitz, som knockade mig direkt. Det var omöjligt att tänka sig ett platt fall direkt på det.

Kanske är det denna besvikelse som gör att jag inte lyckas tränga in i denna samling? Jag är fortfarande nyfiken på vad som kommer härnäst i serien, men den här gången är jag beredd, lite reserverad.

Övrig info:

Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 9789146220305
Översättning och urval: Li-li
Antal sidor: 144
Utgiven: 2009-11-05
Redaktionsbloggen: http://wwinternationellpoesi.blogspot.com/
Förlagets författarpresentation: http://www.wwd.se/Forfattare/…
Förlagets bokpresentation: http://www.wwd.se/Bocker/…
Recension i GP: http://www.gp.se/kulturnoje/litteratur/…

© Jimmy / mikropoesi.se, 2010. | Permalänk | Inga kommentarer |
Etiketter: Ansikte och historia, internationell poesi, kina, wahlström & widstrand, wwd, Xi Chuan

Gloria Gervitz Migrationer

Migrationer behandlar det personliga uppbrottets historia, själva flytten/flykten, och tiden, generationerna som följer. Det är en personlig och varm skildring av krocken mellan att obönhörligen glömma, och vägran att vilja glömma. Diktens tillblivelse, arbetet med Migrationer påbörjades 1976, och är kanske inte avslutat än, tydliggör denna vägran. Så länge dikten skrivs är dess innehåll också levande, synliggjort. Men samtidigt kan man tänka sig att Gervitz för varje bearbetning gått miste om, och lagt till, minnen.

Samlingens migrationer existerar, i dubbel mening, både utanför och innanför texten. Skapandet i ständig rörelse. Transformationen. Innehållet lika förvirrat rotlöst som den som står utan hemland. Kommer Gervitz finna ro i sin samling? Den migration som genomsyrar temat är konkret, generationsbiografisk i ett par steg bakåt, men vad hände innan själva migrationen? Om detta väldigt lite. Jag ställer mig frågan om huruvida två generationer räcker till för att vi ska kunna skapa en förstålse för hur vi och våra liv har tagit form. Kanske händer det tillräckligt mycket under denna tid, hur kort den än kan verka, för att vi ska hinna inse vilka beslut hos äldre generationer som direkt har format oss? Dessa två generationer kan vi fortfarande relatera till, vi kan också fortfarande ha en direktlänk i minne, och muntlig historia i mor- och farföräldrar, men bortom detta? Jag ser min egen farmors resa, hennes uppbrott och försök till anpassning. Är det där jag bör söka svaret på frågan om min identitet? I hennes längtan, vilken jag bara, liksom Gervitz får lov att uppfinna? Vilka beslut ligger till grund för vår person, oavsett valda eller påtvingade? I Gervitz fall, migrationen, det personliga uppbrottet. I mitt eget?

Hon kommer att dö på andra sidan havet. Detta är hennes enda förvissning.

Migrationer knockar mig direkt. Gervitz konstaterar och ställer frågor samtidigt. Trevar sig fram i självsäkerhet. Det är en mästerlig balansgång mellan längtan och förståelse. Uppbrottet, resan, skapandet av ordning i detta nya kaos. Bönens roll. Att se sig själv i ljuset av detta uppbrott. Att slitas mellan viljan att återvända, och vetskapen om att man kommer gå döden till mötes ”på andra sidan havet.” Att nästan be om ursäkt för sina egna minnen.

Jag går i dagar utan att se mig i spegeln
Jag började köpa tidningen redan innan jag lärt mig spanska
Min far sålde torkad frukt
Och vem angår dessa minnen?

Det ska bli väldigt intressant att se vilka samlingar som kommer att släppas under serien W&W Internationell Poesi framöver, om det håller sådan hög klass som detta. Migrationer är en mastig utgåva, om än ”enbart” på dryga 315 sidor, men det är en läsning som tar tid. Dessutom har man ”kostat på sig” att avsluta samlingen med Migraciones, dvs det spanska original som nu översatts till svenska, och översättarna, Ulf Eriksson och Magnus William-Olssons, efterord.

”…vem angår dessa minnen?” Vem är jag att svara?

Övrig info:

Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 9789146220152
Antal sidor: 315
Utgiven: 2009-11-05
Redaktionsbloggen: http://wwinternationellpoesi.blogspot.com/
Förlagets författarpresentation: http://www.wwd.se/Forfattare/…
Förlagets bokpresentation: http://www.wwd.se/Bocker/…
Recension i SvD: http://www.svd.se/kulturnoje/…

© Jimmy / mikropoesi.se, 2009. | Permalänk | 2 kommentarer |
Etiketter: gervitz, gloria gervitz, internationell poesi, migrationer, w&w

En riktigt bra samling välkomnar dig på nytt varje gång du slår upp den.

”du andades
tätt mot fönsterrutan
och skrev med fingret
ristade in ditt namn i imman
strök sedan snabbt ut det igen
en gång
två gånger
tills du kände dej lugn
kände lyckan sakta krypa i dej”

Den inledande dikten sätter nästan alltid någon sorts standard för den fortsatta läsningen, och det är extra påtagligt i Svart som silver.

Namnet som en metafor för mitt varande. Det fragila livet och de ögonblick som vi inser just hur sprött det faktiskt är, att vi kan sudda ut det i en handvändning. Men det är ingen suicidal poesi, tvärtom. Du känner ”lyckan sakta krypa i dej”. När vi blir medvetna om denna sprödhet så kan vi också uppskatta det liv vi har.

Jag har läst det mesta som Öijer skrivit och i november fick jag möjligheten att se honom uppträda på Östgötateatern, vilket jag bloggat om här. Öijer bör upplevas ”live” även om en fortsatt läsning innebär att man läser ”med hans röst”.

Svart som silver visar en något mjukare Öijer än vi kanske är vana vid, men den avslutande dikten ALDRIG är den som fått mest uppmärksamhet, och är samtidigt den som är hårdast i tonen. Bitsk. Poeten som aldrig tänker sätta sig på den tron man byggt för honom. Poeten som alltid byter skepnad, som man aldrig vet var man har.

Extra info:

Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 101
ISBN: 9789146218999

(Denna text är tidigare publicerad på PocketBlogg.se)

© Jimmy / mikropoesi.se, 2009. | Permalänk | 2 kommentarer |
Etiketter: bruno k. öijer, svart som silver, wahlström & widstrand