På nyhetssidan: Wahlström och Widstrand börjar med podpoesi, som ”ett helt nytt sätt att nå ut med lyrik.” Där tog de förvisso i så de sprack, podradiotekniken har funnits tillgänglig ett antal år, men jag tror att de satte fingret på många av förlagens problem att hänga med i utvecklingen just där.
Men om vi bortser från det så är podpoesin en inte så dum idé för spridning av lyriken. Först ut är Magnus William-Olsson som läst in sin senaste samling Ingersonetterna.
För ett antal år sedan gick jag på Marieborgs folkhögskola, i en klass med flera otroligt begåvade och genomtrevliga människor. Kombinationen konst och text stod på schemat (måleriet har jag dock lagt på hyllan), och tyvärr har jag idag väldigt liten kontakt med flertalet klasskamrater. Förutom Erik, som jag har en del, men alldeles för lite, kontakt med så är det enbart tack vare Facebook som jag vet vad en del av dem gör.
Men förra veckan då jag var i Stockholm fick jag (via FB) reda på att Christina ”Stina” Nilsson, som var en av klassens solstrålar, nu släppt en diktsamling med titeln Eldens aska. Detta inlägg är alltså helt och hållet ett reklaminlägg för en bok som jag själv inte läst (än), men vänners begåvning ska så klart uppmuntras.
För er som missat att DN delar ut ett eget kulturpris varje år: nu är det dags att rösta!
Själv röstar jag på Johannes Anyuru. Självklart, tänker ni kanske. Inte direkt, svarar jag.
Som representant för DagensJazz.se, kunde jag ju lika gärna rösta på Fredrik Ljungkvist, och det är ju det svåra med ett pris där olika storheter inom olika former av kultur tävlar om samma pris. Vid renodlade litterära tävlingar håller man ofta en av de tävlande som lite mer favorit. Men nu kan man ju faktiskt ha fem olika favoriter.
Hur som helst, gå nu in och rösta på din favorit.
Ibland går tiden för fort. För ett par veckor sedan tänkte jag tipsa om P3:s kommande program – P3 Text. För ett par dagar sedan tänkte jag att det fortfarande fanns gott om tid att tipsa. Idag insåg jag att programmet har premiär imorgon.
Daniel Boyacioglu kommer vara programledare, vilket jag tror blir väldigt bra. Han om någon kan locka fram viljan att läsa, tror jag. Viljan att läsa upp. Programmet kommer bestå av textkultur, text och kultur. Intervjuer med författare, lyssnarnas texter. En modern ”poesi på minuten”, som Martin mindes att P3 kört tidigare. Själv hade jag förträngt det. Förträngt hur jag satt i timtal och samlade mod att ringa. Och så här i efterhand önskar jag att jag inte gjort det. Men det är gamla synder. Bortglömd skit. Nu är det nya förmågors chans att få göra bort sig. Eller briljera. Förmodligen det sista.
Inför programmet har man varit aktiv i sociala media. Twitter har varit en kanal, Youtube en annan. Man har manat till videobattle med texter som vapen, Daniel Boyacioglu har ätit kebab(!) osv. Man får verkligen känslan av att det kommer vara seriöst och mindre seriöst, om vartannat. Jag älskar det.
Tiden är 18.03-20.00 varje söndag, tio söndagar framåt.
DN har idag en längre intervju med Johannes Anyuru, eftersom han nominerats till tidningens kulturpris.
Ni som följt mig från starten vet att jag inte gör någon hemlighet av att jag gillar Anyuru, och jag ville ju verkligen att han skulle vinna Augustpriset. Städerna inuti Hall är verkligen ett stort verk, i ordets båda betydelser. Omfångsrikt som många poeters samlade verk i en volym, och omfångsrikt i bilder, i rörelser. Jag kommer skriva en längre text om den senare, det lovar jag, men om man vill läsa mer om Anyuru under tiden så har jag tidigare publicerat en längre text om honom och hans rötter.
Jag har varit väldigt tyst ett tag nu. Det beror inte på att jag tröttnat på denna blogg, eller att jag börjar få slut på idéer rörande poesin och läsningen. Tvärtom. Det händer väldigt mycket just nu. Alldeles vilken dag som helst kommer t.ex. en recension av Gloria Gervitz Migrationer. I övrigt läser jag just nu prosa, det kom lite snabbt på att jag skulle få åka till Dramaten nästa lördag, för att blogga om Herta Müllers besök för PocketBlogg.se. Problemet var ju bara att jag inte läst något av henne. Än. Jag måste ju vara lite förberedd. Så just nu läser jag Hjärtdjur. Jag förstår inte varför jag tvekade inför en läsning av Müller, poesin ligger faktiskt nära till hands i ett försök att beskriva hennes bildspråk. Fantastiskt, att man med språklig kyla kan skildra något ännu kyligare och ändå lyckas förmedla sådan värme.
En rolig sak som hände idag, och här hoppas jag ni varit uppmärksamma, var utdelningen av Stora Kulturbloggpriset. Gissa vilka som vann i kategorin för oss bokbloggar? Jo, det var vår lilla kollektiva PocketBlogg, så nu är det lycka i lägret kan jag lova. Men också en smula ångest för mig själv. Jag har hamnat lite under någon slags ångest inför mitt eget skrivande, mina egna texter. Jag är lite skrivtrött. Jag litar inte riktigt på mina egna formuleringar, och jag hoppas att detta inte kommer förstärka den känslan.
Om ni gillar att läsa kulturbloggar, och det antar jag att ni gör eftersom ni läser detta, så är det nu dags att rösta fram årets bästa bloggar i Stora Kulturbloggpriset.
Jag älskar er för att ni läser min blogg, men jag kommer älska er ännu mer om ni vill rösta på PocketBlogg.se. Vi är nominerade i bokbloggsklassen, ihop med Lyrans noblesser, Bokunge, Nittonde stolen och Dagens bok. Dessutom är vi nominerade i den öppna klassen, kulturbloggarnas kulturblogg.
Må bäste blogg vinna. Jag hoppas du tycker det är våran.
Tidningen Vi Läser avslöjar att Kristina Lugn lämnat in ett nytt manus till sitt förlag. Det kommer bli den första lyriksamlingen från henne sedan 2003 års Hej då, ha det så bra!
Det är underbara nyheter, tycker jag.
Copyright © mikropoesi.se
Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress