Jag ska erkänna att jag var väldigt kritiskt inställd till Marcus Priftis roman Gå på djupet från Kalla kulor. Jag brukar inte ha mycket till övers för poeter som kastar bort sin tid på att skriva simpla romaner. Det kan förvisso säkert vara bra romaner, men det är en princip jag har, om jag väntar på din nästa diktsamling vill jag inte få en roman uppkörd i plytet. Men eftersom Marcus Priftis lovat mig att han har en diktsamling på gång så gav jag romanen en chans. Från förlagets håll lovade man dessutom att den var omtyckt även av sådana som inte gillar fotboll.

Fotboll? Jo, det visar sig att det här med att gå på djupet tydligen är en sportterm, snarare än något man hänger sig åt hos psykologen. Jag var fortsatt skeptisk, men började läsa. Efter 100-150 sidor insåg jag två saker: 1. Jag var fast, och 2. Den här boken handlar inte om fotboll.

Bokens huvudperson, Emil Axelsson, är förvisso ett allsvenskt stjärnhopp, men det djupt mänskliga i berättelsen, ensamheten, utanförskapet, är viktigare för själva historien, än vad fotbollen är som ram för den. Marcus Priftis går verkligen på djupet för att mejsla fram sin historia om det mänskliga psyket, om ett slags psykologiskt utanförskap och tomhet som följer av att man lyckas göra verklighet av sina drömmar och därmed inte vet vad mer att drömma om. Och framförallt, vad händer när drömmen inte till fullo är med verkligheten överensstämmande? Risken att man fyller de tomma delarna med en annan slags tomhet är överhängande.

Priftis har verkligen lyckats med sin debutroman. Den är väl värd sin läsning, men nu ser jag verkligen fram emot diktsamlingen.

Övrig info:

Förlag: Kalla kulor
ISBN: 978-91-85535-69-9
Antal sidor: 510
Utgiven: 2010-05-01
Marcus Priftis på Twitter: @marcuspriftis
Förlaget på Twitter: @kallakulor

© Jimmy / mikropoesi.se, 2010. | Permalänk | 2 kommentarer |
Etiketter: gå på djupet, kalla kulor, marcus priftis

Men förra veckan då jag var i Stockholm fick jag (via FB) reda på att Christina ”Stina” Nilsson, som var en av klassens solstrålar, nu släppt en diktsamling med titeln Eldens aska. Detta inlägg är alltså helt och hållet ett reklaminlägg för en bok som jag själv inte läst (än), men vänners begåvning ska så klart uppmuntras.

© Jimmy / mikropoesi.se, 2010. | Permalänk | Inga kommentarer |
Etiketter: diktsamling, Eldens aska, king ink, Stina Nilsson

För mig borde det kanske vara den bok som fick mig att fastna för poesin, den som fick mig att läsa nästa samling och nästa och nästa osv. Men jag har ingen aning om vilken bok det var. Jag började läsa poesi eftersom jag själv skrivit poesi under en längre tid, och jag tyckte det var närmast pinsamt att påstå att jag skrev poesi utan att egentligen läst någon själv. Jag trodde inte att jag skulle fastna, så jag läste bara för att få en bild av hur utgiven poesi såg ut. Många samlingar senare insåg jag att jag i stort sett gått över till poesin, och lämnat prosan i skymundan. Prosan var tråkig i jämförelse, och fattig i språket.

Det är lite tråkigt att inte ha någon sådan samling att gå tillbaka till idag. Den största läsupplevelsen har två former, den ena är den som markerar en storslagen start, och den andra är den som man har just nu. Allting däremellan är transportsträckor. Jag menar förstås inte att inget sätter spår framåt i tid, men även det mest beständiga har svårt att nå upp till det pågående. Och nu-läsningen behöver all kraft.

Vad gäller prosan så har jag ett så tydlig minne, där Strindbergs Röda rummet kom att innebära en sådan storslagen start. Det var med den jag började skriva själv, och det var med den jag övergav all form av ungdomslitteratur för att ge plats åt all den vuxna text jag tidigare gått miste om. Med poesin – enbart vaga minnen av Lugn, Öijer, Åkesson m.fl. En dimma, eller en känsla av ”personlig epok”, att vara i ett sökande.

Men, om jag ändå ska plocka ut ett verk, en samling som kommer följa mig under en lång tid, och som jag snart kommer läsa igen, så blir det en samling som jag läste i slutet av förra året, och även publicerade en recension av, nämligen Gloria Gervitz Migrationer, om vilken jag skrev att dess text utgjorde ”en mästerlig balansgång mellan längtan och förståelse.”

Läs den! Och nu kan det ju hända att flera av er kommer direkt hit från Sofia. Kanske har ni aldrig tidigare läst poesi, men denna samling är väl värd en läsning, och den är enkel att läsa, även för en, inbillar jag mig, ovan läsare.

© Jimmy / mikropoesi.se, 2010. | Permalänk | 4 kommentarer |
Etiketter: gloria gervitz, prosa, Sofia Mirjamsdotter

Bokrean är en punkterad boll.

Men jag handlade lite ändå. Jag började på Akademibokhandeln. SKRÄP!

Gick till Åhléns. Mestadels skräp. Jag köpte dock två böcker till mina barn.

Till sist gick jag in på Anderssons bokhandel. De kan man lita på. Inte jättebra utbud där heller (så klart), men det fina med Anderssons är att de alltid frångår katalogen litegrann och försöker bli av med den skräp de inte lyckats sälja på fyra år. Det är då jag hittar de samlingar jag suktat efter under lika lång tid.

Så idag köpte jag Johannes Heldéns En maskin av ljus och Anna Hultenheims ljusetmörkretljusetdag. Det ska bli intressant att läsa dem.

© Jimmy / mikropoesi.se, 2010. | Permalänk | Inga kommentarer |
Etiketter: Bokrea