mikropoesi.se » Allmänt

Bloggtorkan upphör.

Jimmy Asklund — Sat, 28 Aug 2010 19:37:04 +0000

Semester och ledighet. Trots att jag i år haft en sommarlovslång sommarledighet – nästan elva veckor – så har mina olika bloggar legat i nästan total träda. Det är något särskilt udda med skapande, skrivande och kreativitet osv. som inte vill infinna sig när jag inte har annat att göra.

Det är samma sak med läsningen. Intentionen att läsa mycket under sommaren stannade vid att vara just en intention. Jag ljuger inte om jag påstår att jag läst tio rader skönlitteratur i sommar. Jag tror t.o.m. att den siffran är en överdrift.

Men så, när jag började arbeta för två dagar sedan, så började jag läsa direkt, och jag kan nu garantera att jag kommer vara tillbaka med bloggandet ganska fort. Först ut kommer en recension av Gå på djupet av Sveriges ”Marian Keyes för män”, Marcus Priftis. Då tänker ni att det är konstigt att recensera en roman på en lyrikblogg, men Priftis är trots allt estradpoet/spoken wordartist, och släpper framöver även en lyriksamling, så han får väl ändå anses ha någon slags existensberättigande på mikropoesi.se. Om inte annat som en person som sviker poesin för att vänsterprassla med romanen, och den otroligt opoetiska proffsfotbollens värld.

Bokmässan närmar sig också med stormsteg. Jag åker dit för att representera PocketBlogg.se, men jag kommer självfallet också se till att få en överblick över det poetiska utbudet, så det kommer dyka upp lite rapporter från mässan även här.

© Jimmy / mikropoesi.se, 2010. | Permalänk | 1 kommentar |
Etiketter: Bokmässan, gå på djupet, kalla kulor förlag, marcus priftis, pocketblogg

Den instrumentala poesin.

Jimmy Asklund — Thu, 10 Jun 2010 07:47:09 +0000

Den instrumentala poesin kräver ingen förklaring som sträcker sig längre än det dina öron tar in.

Barn och litteratur.

Jimmy Asklund — Fri, 07 May 2010 05:32:22 +0000

Igår fyllde min äldsta dotter, Elvira, 3 år. Om man idag betraktar presentbordet med en utomståendes ögon skulle man tro att hon var bortskämd. Kläder i mängder, leksaker. Hopprep, målarpenslar. Böcker.

Bill och Bolla. Vilken poetiskt vacker och sorglig historia. Barnlitteraturen är full av sådana berättelser som har något viktigt att säga, och det älskar jag. Litteratur riktad till barn, och som samtidigt inte värjer sig för de stora frågorna. Våra barn förstår mycket mer än vi anar och ger dem respekt för.

Det är bl.a. därför, av flera anledningar, som jag och min fru håller på att starta ytterligare en bokblogg, barnboksblogg.se. Den är fortfarande väldigt tom, just nu letar vi efter ett passande wordpresstema. Om du har tips får du väldigt gärna dela med dig.

Dessutom lämnar vi öppet för fler skribenter. Antingen om man vill bli en ”fast” skribent (med ära och berömmelse som enda betalning), eller bara vill skriva enstaka inlägg om barn- och ungdomslitteratur, så är man välkommen att ta kontakt med mig, så kommer vi säkert överens om något. En kommentar till detta inlägg fungerar bra.

Bob Hansson på besök hos min fru?

Jimmy Asklund — Mon, 12 Apr 2010 16:18:52 +0000

Jag fick precis ett sms från min fru som jobbar som lärare. Innan hon åkte till jobbet sa hon att de skulle få dit en hemlig gäst idag:

”Bob Hansson är här!”

Jag har ingen aning om vad han gör där, men det var ju lite kul, förstås. Jag sa till min fru att göra lite reklam för Mikropoesi.se, så Bob, om du läser detta, det kan verka inställsamt osv., men Här ligger jag och duger var en av de viktigaste anledningarna till att jag insåg att jag faktiskt älskade poesin.

Mellanakt.

Jimmy Asklund — Mon, 22 Mar 2010 19:26:29 +0000

I’m trying to break this writer’s cramp, massage my hand and daydream
(…)
I wish sometimes I wouldn’t reminisce so much
such things, tend to make one reflect and dissect situations to an extreme

-Alias, Watching water från skivan The other side of the looking glass

Jag är medveten om att jag varit tyst länge. Väldigt tyst. Jag har under en period brottats med orden. Brottats med orden och tiden. Trott att jag hittat tillbaka, men fallit ner igen. Men nu verkar det släppa på riktigt. Jag har fått ur mig två recensioner på PocketBlogg, den första om Nick Caves Bunny Munros död, och den andra om Anders Paulruds Fjärilen i min hjärna.

Problemet har varit att jag tröttnat på mina egna tankar, och mina egna formuleringar. Jag har dock aldrig trott på sådana saker som inspiration och skrivkramp.

Skriva kan jag. Någorlunda i alla fall. Oavsett situation.

I mitt fall är det något annat som tränger sig på, nämligen läsarvåndan. Ni vet, det där med att veta att det finns ett gäng, för mig okända, människor som faktiskt (tror jag) läser mina texter. Men, samtidigt är det ju det jag älskar med det här. Vem skulle jag annars skriva för?

Nu har jag dessutom två recensioner på gång även hit. De kommer inom någon vecka eller två.

Paket på posten.

Jimmy Asklund — Fri, 22 Jan 2010 16:49:13 +0000

Natten till igår slog sjukdomen till, och jag blev säng-, eller snarare soffliggande. Det gick dock över väldigt fort, och nu har jag bara en enträgen huvudvärk som vägrar ge sig.

Jag ville dock inte ge mig ut idag, men paketet från Norstedts förlag som låg på ICA och väntade lockade mig något enormt. Skulle jag inte orka ta mig till affären ändå? Jag sökte olika sätt att intala mig själv att jag visst kunde gå ut, eller att min fru faktiskt var tvungen att åka till affären. Jag kom inte på någonting. Det stod helt stilla. Men så kom min dotter på att vi var tvungna att ha fredagsmys, och min fru fick helt enkelt ett ärende i affären, så nu sitter jag alltså här med Kjell Espmarks ”Det enda nödvändiga – Dikter 1956-2009″, som gavs ut för bara ett par dagar sedan. Jag inbillar mig att detta kommer vara ”det enda nödvändiga” i läsväg ett tag framöver. Med andra ord kommer läsandet, och recenserandet av den, att vara prio ett. På något sätt kräver den att läsas.

Jag återkommer under läsningens gång.

Nytt år.

Jimmy Asklund — Sat, 26 Dec 2009 08:15:43 +0000

Jag hoppas ni har haft en fin och kärleksfull jul, och att 2009 slutade lyckligt, och att 2010 började likadant. Jag har haft ett mycket fint årsavslut, jag har jobbat på som vanligt, vårdbehovet kvarstår även när alla andra är lediga. Däremot har jag tagit ett litet bloggavbrott. Ett välbehövligt sådant. Jag är inte trött på mina idéer, men väl på mina ord. Det kommer i perioder, men nu har jag gett mig den på att vara tillbaka.

Jag hoppas ni har hunnit med att läsa mycket under jul. Själv sliter jag med Herta Müllers Andningsgunga. Inte för att den inte är bra, för den är mycket bra. Den är dock psykiskt påfrestande. Språket mer rakt än i Hjärtdjur, temat ännu lite mer brännande. Dessutom Jonas Karlssons novellsamling Det andra målet för PocketBlogg.se, dessutom Xi Chuans Ansikte och historia , vilken kommer recenseras här så småningom. På detta, tre fyra böcker som jag kastar mig in i, och ut ur, hej vilt. Det är så min läsning alltid sett ut. Det är så jag läser bäst.

Välkomna till MikroPoesi.se – på andra sidan av det nya året.

Läsåret 2009.

Jimmy Asklund — Sat, 19 Dec 2009 12:10:07 +0000

Det börjar bli dags att avrunda ”läsåret 2009″ genom att lite kort summera årets läsupplevelser.

Till att börja med kan jag konstatera att 2009 blev ett riktigt litteraturår för min del, inte minst pga min medverkan på PocketBlogg.se. Jag har förstås läst mer än vad som recenserats där, mycket beroende på att jag inte är fanatisk gällande pocketformatet. Läser man mycket poesi har man inte så många alternativ. Tanken var att min roll på PocketBlogg skulle vara att täcka in lyriken, och den poetiska prosan. Tyvärr visade det sig att det fanns för lite av den varan på pocket, vilket jag aldrig reflekterat över tidigare, och därför blev det också prosa. Jag tycker ändå att vi är sju olika läspersonligheter, med olika syn på litteratur och läsning. Ibland tycker vi lika, ibland tycker vi verkligen inte lika. Det sista blir tydligt om man läser min recension av Herta Müllers Hjärtdjur, och sedan läser Beas recension av samma bok. Det är så klart lätt för mig att säga att jag tycker förlagen gör fel som inte släpper mer poesi i pocketformatet, jag kan ju faktiskt ingenting om förlagsekonomi. Men vad gäller spridningen av lyrik så biter man sig verkligen i svansen med dagens utgivningsformer. Nej, fram för mer poesi som går direkt till pockethyllan, låt folket som vanligtvis inte läser lyrik ha råd att köpa böckerna. Ge den potentiella publiken möjligheten att bygga upp läsvanan.

Men, allt är inte nattsvart på pockethimlen. Jag har ju faktiskt recenserat några samlingar på just PocketBlogg, bl.a. den som berört mig allra mest i år, nämligen Kristofer Flensmarcks Almanacka, där ”det konkreta möter det poetiska i ett lika spännande som vackert möte.”

Dessutom läste jag ju Bruno K. Öijers Svart som silver med stor behållning. Jag ”kände lyckan sakta krypa i [mej]”. Bruno är ju på många sätt fenomenal och jag hoppas att jag snart får möjlighet att se honom på en scen igen.

Läser man poesi i större utsträckning så får man, som sagt, inte vara så kräsen med formatet, så för att få ha en chans att skriva lite mer om poesi så drog jag igång denna blogg. Prosan riskerade annars att ta över. Denna blogg har flera, mer eller mindre pretentiösa, mål. Ett av målen är det personliga: jag vill skriva om poesi, och det tycker jag att jag lyckats med. Bra, eller inte, det får andra avgöra. För det mesta gillar jag att skriva. Den text som tog längst tid att skriva var den om Johannes Anyuru, och den är ju också störst i omfång. Den höll på att aldrig bli publicerad, jag tyckte jag svamlade emellanåt, och det tycker jag fortfarande. Men samtidigt har jag sagt att en fördel med den här bloggen är att jag har råd att göra bort mig lite. Kanske gör jag bort mig i den texten, men i så fall får jag bjuda på det.

Ett arbete som jag tänker fortsätta med på den här bloggen är att ställa frågan om hur vi för poesin framåt. Just det inlägget visar på att jag inte är ensam om att fundera över detta. Visst, våra tankar kanske skiljer sig åt lite, men det är ändå viktigt att vi diskuterar detta så ofta vi kan. Jag är glad för er läsare som tycker och tänker. Ni är inte många, det är ingen hemlighet, och som de flesta bloggare gillar jag kommentarer, och vill ha fler. Samtidigt föredrar jag god kvalitet, och ni bidrar mycket till det. Jag hoppas ni stannar kvar under 2010 och framåt.

I min läshörna.

Jimmy Asklund — Mon, 07 Dec 2009 19:48:43 +0000

Just nu har vi det otroligt rörigt hemma, inredningen till det som var vår äldsta dotters rum är utställt/utslängt i vardagsrummet. Hon är 2,5 år, men har redan fler saker än jag har, och snart också fler böcker än jag har. Det är verkligen väldigt rörigt i vårt vardagsrum just nu.

Barnen ska få de vuxnas rum, och tvärtom. Vi behöver inte det stora rummet, våra barn har större behov av det än vi. Större behov av lekyta. Det lilla rummet har nu fått nytt golv, och ny tapet osv. Det blir jättefint, och imorgon ska det köpas ny säng, vår stora kommer inte in. Vi ska ligga mer trångt, det är våra barn värda, så de får sin lekyta.

Själv har jag länge drömt om en liten läshöra, en där jag verkligen vill sitta och läsa. Under ett par år har jag läst under lite kaosartade former, det har varit lite läs-där-du-står-känsla över det hela. Jag har haft en fåtölj, ämnad för läsning och kontemplation. Den har varit helt felplacerad, i samma rum som den stora TV:n. Distraktionen har varit allt för stor. Inte för att jag hellre ser på TV. Jag ser överlag väldigt lite på TV. Men, någon säger något i något program, och jag fastnar, och bokstunden är förstörd.

Men nu, nu har jag min lilla läshörna. Jag fick offra en bokhylla, fick packa ner ytterligare några böcker, och förpassa dessa till källaren. Det gör mig inget. Nu har jag min egen hörna. Den är väldigt enkel, min hörna innehåller min bokhylla (som jag måste rensa i ytterligare), en plats att ställa min espressokopp på, min fåtölj och ett ljus som faller snett ovanifrån. Jag behöver inte mer än så.

Hur, och var, läser ni helst era böcker?

Tindningsintervjuer.

Jimmy Asklund — Sun, 06 Dec 2009 18:31:22 +0000

Östgöta Correspondenten och Norrköpings Tidningar ringde mig för två intervjuer angående vinsten av Kulturbloggpriset för PocketBlogg.se. Jag kan inte säga att jag är särskilt bekväm i sådana situationer, även om jag råkat ut för dem ett par gånger av olika anledningar. Nu är det ju så att det blir lite av en krock när jag ska representera mig själv som en enskild representant av ett nationellt kollektiv på lokal nivå. Ni fattar. De ringer för att prata med mig, eftersom jag är östgöte, men jag skulle inte vara särskilt intressant utan de andra medlemmarna på bloggen. Jag tror det blev ganska bra ändå, trots lite missförstånd/felsägningar som publicerades och sedan ändrades. Correns notis finns här, NT:s intervju har inte dykt upp än.