Den instrumentala poesin kräver ingen förklaring som sträcker sig längre än det dina öron tar in.
Kategori Allmänt
Barn och litteratur.
Igår fyllde min äldsta dotter, Elvira, 3 år. Om man idag betraktar presentbordet med en utomståendes ögon skulle man tro att hon var bortskämd. Kläder i mängder, leksaker. Hopprep, målarpenslar. Böcker.
Bill och Bolla. Vilken poetiskt vacker och sorglig historia. Barnlitteraturen är full av sådana berättelser som har något viktigt att säga, och det älskar jag. Litteratur riktad till barn, och som samtidigt inte värjer sig för de stora frågorna. Våra barn förstår mycket mer än vi anar och ger dem respekt för.
Det är bl.a. därför, av flera anledningar, som jag och min fru håller på att starta ytterligare en bokblogg, barnboksblogg.se. Den är fortfarande väldigt tom, just nu letar vi efter ett passande wordpresstema. Om du har tips får du väldigt gärna dela med dig.
Dessutom lämnar vi öppet för fler skribenter. Antingen om man vill bli en ”fast” skribent (med ära och berömmelse som enda betalning), eller bara vill skriva enstaka inlägg om barn- och ungdomslitteratur, så är man välkommen att ta kontakt med mig, så kommer vi säkert överens om något. En kommentar till detta inlägg fungerar bra.
Bob Hansson på besök hos min fru?
Jag fick precis ett sms från min fru som jobbar som lärare. Innan hon åkte till jobbet sa hon att de skulle få dit en hemlig gäst idag:
”Bob Hansson är här!”
Jag har ingen aning om vad han gör där, men det var ju lite kul, förstås. Jag sa till min fru att göra lite reklam för Mikropoesi.se, så Bob, om du läser detta, det kan verka inställsamt osv., men Här ligger jag och duger var en av de viktigaste anledningarna till att jag insåg att jag faktiskt älskade poesin.
Mellanakt.
I’m trying to break this writer’s cramp, massage my hand and daydream
(…)
I wish sometimes I wouldn’t reminisce so much
such things, tend to make one reflect and dissect situations to an extreme-Alias, Watching water från skivan The other side of the looking glass
Jag är medveten om att jag varit tyst länge. Väldigt tyst. Jag har under en period brottats med orden. Brottats med orden och tiden. Trott att jag hittat tillbaka, men fallit ner igen. Men nu verkar det släppa på riktigt. Jag har fått ur mig två recensioner på PocketBlogg, den första om Nick Caves Bunny Munros död, och den andra om Anders Paulruds Fjärilen i min hjärna.
Problemet har varit att jag tröttnat på mina egna tankar, och mina egna formuleringar. Jag har dock aldrig trott på sådana saker som inspiration och skrivkramp.
Skriva kan jag. Någorlunda i alla fall. Oavsett situation.
I mitt fall är det något annat som tränger sig på, nämligen läsarvåndan. Ni vet, det där med att veta att det finns ett gäng, för mig okända, människor som faktiskt (tror jag) läser mina texter. Men, samtidigt är det ju det jag älskar med det här. Vem skulle jag annars skriva för?
Nu har jag dessutom två recensioner på gång även hit. De kommer inom någon vecka eller två.
Paket på posten.
Natten till igår slog sjukdomen till, och jag blev säng-, eller snarare soffliggande. Det gick dock över väldigt fort, och nu har jag bara en enträgen huvudvärk som vägrar ge sig.
Jag ville dock inte ge mig ut idag, men paketet från Norstedts förlag som låg på ICA och väntade lockade mig något enormt. Skulle jag inte orka ta mig till affären ändå? Jag sökte olika sätt att intala mig själv att jag visst kunde gå ut, eller att min fru faktiskt var tvungen att åka till affären. Jag kom inte på någonting. Det stod helt stilla. Men så kom min dotter på att vi var tvungna att ha fredagsmys, och min fru fick helt enkelt ett ärende i affären, så nu sitter jag alltså här med Kjell Espmarks ”Det enda nödvändiga – Dikter 1956-2009″, som gavs ut för bara ett par dagar sedan. Jag inbillar mig att detta kommer vara ”det enda nödvändiga” i läsväg ett tag framöver. Med andra ord kommer läsandet, och recenserandet av den, att vara prio ett. På något sätt kräver den att läsas.
Jag återkommer under läsningens gång.
Nytt år.
Jag hoppas ni har haft en fin och kärleksfull jul, och att 2009 slutade lyckligt, och att 2010 började likadant. Jag har haft ett mycket fint årsavslut, jag har jobbat på som vanligt, vårdbehovet kvarstår även när alla andra är lediga. Däremot har jag tagit ett litet bloggavbrott. Ett välbehövligt sådant. Jag är inte trött på mina idéer, men väl på mina ord. Det kommer i perioder, men nu har jag gett mig den på att vara tillbaka.
Jag hoppas ni har hunnit med att läsa mycket under jul. Själv sliter jag med Herta Müllers Andningsgunga. Inte för att den inte är bra, för den är mycket bra. Den är dock psykiskt påfrestande. Språket mer rakt än i Hjärtdjur, temat ännu lite mer brännande. Dessutom Jonas Karlssons novellsamling Det andra målet för PocketBlogg.se, dessutom Xi Chuans Ansikte och historia, vilken kommer recenseras här så småningom. På detta, tre fyra böcker som jag kastar mig in i, och ut ur, hej vilt. Det är så min läsning alltid sett ut. Det är så jag läser bäst.
Välkomna till MikroPoesi.se – på andra sidan av det nya året.
Läsåret 2009.
Det börjar bli dags att avrunda ”läsåret 2009″ genom att lite kort summera årets läsupplevelser.
Till att börja med kan jag konstatera att 2009 blev ett riktigt litteraturår för min del, inte minst pga min medverkan på PocketBlogg.se. Jag har förstås läst mer än vad som recenserats där, mycket beroende på att jag inte är fanatisk gällande pocketformatet. Läser man mycket poesi har man inte så många alternativ. Tanken var att min roll på PocketBlogg skulle vara att täcka in lyriken, och den poetiska prosan. Tyvärr visade det sig att det fanns för lite av den varan på pocket, vilket jag aldrig reflekterat över tidigare, och därför blev det också prosa. Jag tycker ändå att vi är sju olika läspersonligheter, med olika syn på litteratur och läsning. Ibland tycker vi lika, ibland tycker vi verkligen inte lika. Det sista blir tydligt om man läser min recension av Herta Müllers Hjärtdjur, och sedan läser Beas recension av samma bok. Det är så klart lätt för mig att säga att jag tycker förlagen gör fel som inte släpper mer poesi i pocketformatet, jag kan ju faktiskt ingenting om förlagsekonomi. Men vad gäller spridningen av lyrik så biter man sig verkligen i svansen med dagens utgivningsformer. Nej, fram för mer poesi som går direkt till pockethyllan, låt folket som vanligtvis inte läser lyrik ha råd att köpa böckerna. Ge den potentiella publiken möjligheten att bygga upp läsvanan.
I min läshörna.
Just nu har vi det otroligt rörigt hemma, inredningen till det som var vår äldsta dotters rum är utställt/utslängt i vardagsrummet. Hon är 2,5 år, men har redan fler saker än jag har, och snart också fler böcker än jag har. Det är verkligen väldigt rörigt i vårt vardagsrum just nu.
Barnen ska få de vuxnas rum, och tvärtom. Vi behöver inte det stora rummet, våra barn har större behov av det än vi. Större behov av lekyta. Det lilla rummet har nu fått nytt golv, och ny tapet osv. Det blir jättefint, och imorgon ska det köpas ny säng, vår stora kommer inte in. Vi ska ligga mer trångt, det är våra barn värda, så de får sin lekyta.
Själv har jag länge drömt om en liten läshöra, en där jag verkligen vill sitta och läsa. Under ett par år har jag läst under lite kaosartade former, det har varit lite läs-där-du-står-känsla över det hela. Jag har haft en fåtölj, ämnad för läsning och kontemplation. Den har varit helt felplacerad, i samma rum som den stora TV:n. Distraktionen har varit allt för stor. Inte för att jag hellre ser på TV. Jag ser överlag väldigt lite på TV. Men, någon säger något i något program, och jag fastnar, och bokstunden är förstörd.
Men nu, nu har jag min lilla läshörna. Jag fick offra en bokhylla, fick packa ner ytterligare några böcker, och förpassa dessa till källaren. Det gör mig inget. Nu har jag min egen hörna. Den är väldigt enkel, min hörna innehåller min bokhylla (som jag måste rensa i ytterligare), en plats att ställa min espressokopp på, min fåtölj och ett ljus som faller snett ovanifrån. Jag behöver inte mer än så.
Hur, och var, läser ni helst era böcker?
Tindningsintervjuer.
Östgöta Correspondenten och Norrköpings Tidningar ringde mig för två intervjuer angående vinsten av Kulturbloggpriset för PocketBlogg.se. Jag kan inte säga att jag är särskilt bekväm i sådana situationer, även om jag råkat ut för dem ett par gånger av olika anledningar. Nu är det ju så att det blir lite av en krock när jag ska representera mig själv som en enskild representant av ett nationellt kollektiv på lokal nivå. Ni fattar. De ringer för att prata med mig, eftersom jag är östgöte, men jag skulle inte vara särskilt intressant utan de andra medlemmarna på bloggen. Jag tror det blev ganska bra ändå, trots lite missförstånd/felsägningar som publicerades och sedan ändrades. Correns notis finns här, NT:s intervju har inte dykt upp än.
Mycket på gång.
Jag har varit väldigt tyst ett tag nu. Det beror inte på att jag tröttnat på denna blogg, eller att jag börjar få slut på idéer rörande poesin och läsningen. Tvärtom. Det händer väldigt mycket just nu. Alldeles vilken dag som helst kommer t.ex. en recension av Gloria Gervitz Migrationer. I övrigt läser jag just nu prosa, det kom lite snabbt på att jag skulle få åka till Dramaten nästa lördag, för att blogga om Herta Müllers besök för PocketBlogg.se. Problemet var ju bara att jag inte läst något av henne. Än. Jag måste ju vara lite förberedd. Så just nu läser jag Hjärtdjur. Jag förstår inte varför jag tvekade inför en läsning av Müller, poesin ligger faktiskt nära till hands i ett försök att beskriva hennes bildspråk. Fantastiskt, att man med språklig kyla kan skildra något ännu kyligare och ändå lyckas förmedla sådan värme.
En rolig sak som hände idag, och här hoppas jag ni varit uppmärksamma, var utdelningen av Stora Kulturbloggpriset. Gissa vilka som vann i kategorin för oss bokbloggar? Jo, det var vår lilla kollektiva PocketBlogg, så nu är det lycka i lägret kan jag lova. Men också en smula ångest för mig själv. Jag har hamnat lite under någon slags ångest inför mitt eget skrivande, mina egna texter. Jag är lite skrivtrött. Jag litar inte riktigt på mina egna formuleringar, och jag hoppas att detta inte kommer förstärka den känslan.
