Semester och ledighet. Trots att jag i år haft en sommarlovslång sommarledighet – nästan elva veckor – så har mina olika bloggar legat i nästan total träda. Det är något särskilt udda med skapande, skrivande och kreativitet osv. som inte vill infinna sig när jag inte har annat att göra.
Det är samma sak med läsningen. Intentionen att läsa mycket under sommaren stannade vid att vara just en intention. Jag ljuger inte om jag påstår att jag läst tio rader skönlitteratur i sommar. Jag tror t.o.m. att den siffran är en överdrift.
Men så, när jag började arbeta för två dagar sedan, så började jag läsa direkt, och jag kan nu garantera att jag kommer vara tillbaka med bloggandet ganska fort. Först ut kommer en recension av Gå på djupet av Sveriges ”Marian Keyes för män”, Marcus Priftis. Då tänker ni att det är konstigt att recensera en roman på en lyrikblogg, men Priftis är trots allt estradpoet/spoken wordartist, och släpper framöver även en lyriksamling, så han får väl ändå anses ha någon slags existensberättigande på mikropoesi.se. Om inte annat som en person som sviker poesin för att vänsterprassla med romanen, och den otroligt opoetiska proffsfotbollens värld.
Bokmässan närmar sig också med stormsteg. Jag åker dit för att representera PocketBlogg.se, men jag kommer självfallet också se till att få en överblick över det poetiska utbudet, så det kommer dyka upp lite rapporter från mässan även här.


Just nu har vi det otroligt rörigt hemma, inredningen till det som var vår äldsta dotters rum är utställt/utslängt i vardagsrummet. Hon är 2,5 år, men har redan fler saker än jag har, och snart också fler böcker än jag har. Det är verkligen väldigt rörigt i vårt vardagsrum just nu.
Östgöta Correspondenten och Norrköpings Tidningar ringde mig för två intervjuer angående vinsten av Kulturbloggpriset för PocketBlogg.se. Jag kan inte säga att jag är särskilt bekväm i sådana situationer, även om jag råkat ut för dem ett par gånger av olika anledningar. Nu är det ju så att det blir lite av en krock när jag ska representera mig själv som en enskild representant av ett nationellt kollektiv på lokal nivå. Ni fattar. De ringer för att prata med mig, eftersom jag är östgöte, men jag skulle inte vara särskilt intressant utan de andra medlemmarna på bloggen. Jag tror det blev ganska bra ändå, trots lite missförstånd/felsägningar som publicerades och sedan ändrades. Correns notis 