Boksmällan

Bokmässan är över för i år, och den så kallade boksmällan börjar infinna sig. Jag kom hem framåt kvällen igår, med en fullpackad resväska, en stor och välfylld plastkasse, och två fyllda tygkassar.

Mässan var fest, precis som det ska vara, men tiden har gått så otroligt fort, så någon form av bloggro har inte riktigt infunnit sig, förutom för ett par nattliga inlägg på PocketBlogg, där jag också kommer lägga upp några fler inlägg under de kommande dagarna.

Tyvärr har det blivit väldigt lite lyrik, jag fick bara med mig Mohamed Omars Faraos förbannelse hem, och de lyriska intrycken under själva mässan var ännu färre. Synd.

På plats i Göteborg

Efter en riktigt trevlig resa ner till Göteborg igår kväll, och efter en skön natts sömn i hotellets tvättstuga(!) sitter jag nu och intar en god frukost innan jag ska bege mig mot Svenska Mässan för att rapportera från Bokmässan.

Jag har inte haft så mycket tid att läsa igenom mässprogrammet, och självklart glömde jag det hemma, så vad som händer idag vet jag inte riktigt, men att det kommer bli riktigt trevligt, det råder det inget tvivel om.

Häromdagen öppnade vi vår nya Barnboksblogg.se, så mina mässrapporter kommer dyka upp både här på Mikropoesi.se, på Barnboksblogg.se och framförallt på Pocketblogg.se. Här går jag igeom var man kan följa oss under helgen.

W&W:s podpoesi.

På nyhetssidan: Wahlström och Widstrand börjar med podpoesi, som ”ett helt nytt sätt att nå ut med lyrik.” Där tog de förvisso i så de sprack, podradiotekniken har funnits tillgänglig ett antal år, men jag tror att de satte fingret på många av förlagens problem att hänga med i utvecklingen just där.

Men om vi bortser från det så är podpoesin en inte så dum idé för spridning av lyriken. Först ut är Magnus William-Olsson som läst in sin senaste samling Ingersonetterna.

Marcus Priftis – Gå på djupet.

”Bitvis lite förutsägbart, men samtidigt charmigt och roligt. Jag vet inte om det är någon som behöver en Marian Keyes för män, men… här är han iallafall.”

Jag ska erkänna att jag var väldigt kritiskt inställd till Marcus Priftis roman Gå på djupet från Kalla kulor. Jag brukar inte ha mycket till övers för poeter som kastar bort sin tid på att skriva simpla romaner. Det kan förvisso säkert vara bra romaner, men det är en princip jag har, om jag väntar på din nästa diktsamling vill jag inte få en roman uppkörd i plytet. Men eftersom Marcus Priftis lovat mig att han har en diktsamling på gång så gav jag romanen en chans. Från förlagets håll lovade man dessutom att den var omtyckt även av sådana som inte gillar fotboll.

Fotboll? Jo, det visar sig att det här med att gå på djupet tydligen är en sportterm, snarare än något man hänger sig åt hos psykologen. Jag var fortsatt skeptisk, men började läsa. Efter 100-150 sidor insåg jag två saker: 1. Jag var fast, och 2. Den här boken handlar inte om fotboll.

Bokens huvudperson, Emil Axelsson, är förvisso ett allsvenskt stjärnhopp, men det djupt mänskliga i berättelsen, ensamheten, utanförskapet, är viktigare för själva historien, än vad fotbollen är som ram för den. Marcus Priftis går verkligen på djupet för att mejsla fram sin historia om det mänskliga psyket, om ett slags psykologiskt utanförskap och tomhet som följer av att man lyckas göra verklighet av sina drömmar och därmed inte vet vad mer att drömma om. Och framförallt, vad händer när drömmen inte till fullo är med verkligheten överensstämmande? Risken att man fyller de tomma delarna med en annan slags tomhet är överhängande.

Priftis har verkligen lyckats med sin debutroman. Den är väl värd sin läsning, men nu ser jag verkligen fram emot diktsamlingen.

Övrig info:

Förlag: Kalla kulor
ISBN: 978-91-85535-69-9
Antal sidor: 510
Utgiven: 2010-05-01
Marcus Priftis på Twitter: @marcuspriftis
Förlaget på Twitter: @kallakulor

Planerar för bokmässa.

Bokmässan – Bok & Bibliotek – närmar sig med stormsteg, och jag är i full färd med att kolla igenom vilka programpunkter jag vill närvara vid, med hjälp av mässplaneraren.

Det är verkligen en uppsjö punkter, seminarier och monterprogram, som lockar, och många saker kommer krocka, men jag börjar med att plocka ut de punkter där jag har någon form av intresse, för att sedan skära ner programmet en eller ett par gånger till. Slutmålet är att hitta fram till en bra mix mellan innehåll och tid att ”gå på golvet.”

Jag tänkte försöka hinna få igång vår kommande barnboksblogg lagom till mässan också. Barnens torg var den mest välbesökta delen för mig förra året, och det vore trevligt att ha en plats att blogga även om det.

Dags att lägga manken till alltså. Ses vi på plats?

Copyright © mikropoesi.se

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress