Nästa vecka är det litteraturfestival i form av Littfest i Umeå. Valda delar av PocketBloggredaktionen, tyvärr inte jag själv, kommer vara på plats och rapportera och medverka i olika delar av programmet.
Idag skriver Daniel Åberg om bokens framtid på littfestbloggen. Men det allra mest intressanta för mig sker i kommentarsfältet där Ylva Björnström tipsar om sin egen blogg som samtidigt är en framväxande diktsamling. Väl värd en läsning, en länk, och fortsatt läsning.
Denna omgång av Babel har jag inte sett något avsnitt. Förrän idag, då jag tittade på det senaste, som jag spelat in. Jag har varit lite avigt inställd till Babel, och egentligen alla former av litteraturprogram på TV sedan SVT lade ner Röda rummet. Gunilla Kindstrand fick mig att sitta som klistrad vid varje avsnitt. Babel har verkligen gått upp och ner från säsong till säsong. Förra säsongen tyckte jag att ett mer passande namn var Babbel. Nog om detta, det avsnitt jag såg idag, verkade vara en återgång till ett format som passar mig bättre, men jag är osäker på om det stämmer, eller om det bara var den alltid lika härliga Torgny Lindgren som lyfte programmet.
Jag hade äran att få närvara under ett samtal mellan nämnde Lindgren, Astrid Trotzig och en tredje författare, som jag tyvärr inte minns vem det var, på Marieborgs Folkhögskola för ett antal år sedan. Det bör har varit 2002-2003, någon gång. Lindgren hade just gett ut Pölsan, ur vilken han läste och berättade om. Jag hade inte läst den då, men suget blev så stort att jag genast köpte den, och under ett par veckor som följde läste jag flera av hans tidigare romaner. Han är en fantastisk berättare, och just Pölsan håller jag som en av 00-talets absoluta svenska litterära höjdpunkter. Åtminstone i romanform.
En annan person som figurerar i Babel denna säsong är Bob Hansson, vilken jag också haft äran att få lyssna till, vid en uppläsning på Café Swartz som ligger i anslutning till Norrköpings Stadsbibliotek. I Babel har han som uppgift att, som jag förstod, både skriva, och leta upp, en perfekt kärleksdikt. Som tittare uppmanas man att skicka in sina egna kärleksdikter till Bob, och den bästa kommer han sedan läsa upp för kronprinsessan Victoria och Daniel.
I’m trying to break this writer’s cramp, massage my hand and daydream
(…)
I wish sometimes I wouldn’t reminisce so much
such things, tend to make one reflect and dissect situations to an extreme-Alias, Watching water från skivan The other side of the looking glass
Jag är medveten om att jag varit tyst länge. Väldigt tyst. Jag har under en period brottats med orden. Brottats med orden och tiden. Trott att jag hittat tillbaka, men fallit ner igen. Men nu verkar det släppa på riktigt. Jag har fått ur mig två recensioner på PocketBlogg, den första om Nick Caves Bunny Munros död, och den andra om Anders Paulruds Fjärilen i min hjärna.
Problemet har varit att jag tröttnat på mina egna tankar, och mina egna formuleringar. Jag har dock aldrig trott på sådana saker som inspiration och skrivkramp.
Skriva kan jag. Någorlunda i alla fall. Oavsett situation.
I mitt fall är det något annat som tränger sig på, nämligen läsarvåndan. Ni vet, det där med att veta att det finns ett gäng, för mig okända, människor som faktiskt (tror jag) läser mina texter. Men, samtidigt är det ju det jag älskar med det här. Vem skulle jag annars skriva för?
Nu har jag dessutom två recensioner på gång även hit. De kommer inom någon vecka eller två.
Copyright © mikropoesi.se
Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress