Natten till igår slog sjukdomen till, och jag blev säng-, eller snarare soffliggande. Det gick dock över väldigt fort, och nu har jag bara en enträgen huvudvärk som vägrar ge sig.

Jag ville dock inte ge mig ut idag, men paketet från Norstedts förlag som låg på ICA och väntade lockade mig något enormt. Skulle jag inte orka ta mig till affären ändå? Jag sökte olika sätt att intala mig själv att jag visst kunde gå ut, eller att min fru faktiskt var tvungen att åka till affären. Jag kom inte på någonting. Det stod helt stilla. Men så kom min dotter på att vi var tvungna att ha fredagsmys, och min fru fick helt enkelt ett ärende i affären, så nu sitter jag alltså här med Kjell Espmarks ”Det enda nödvändiga – Dikter 1956-2009″, som gavs ut för bara ett par dagar sedan. Jag inbillar mig att detta kommer vara ”det enda nödvändiga” i läsväg ett tag framöver. Med andra ord kommer läsandet, och recenserandet av den, att vara prio ett. På något sätt kräver den att läsas.

Jag återkommer under läsningens gång.