Månadens läsprojekt – december.

migrationer omslagIdag fick jag hem de två första böckerna i Wahlström & Widstrands utgivning av internationell poesi, nämligen Xi Chuans Ansikte och historia och Migrationer av Gloria Gervitz. Jag har precis påbörjat min läsning av Migrationer, och jag måste säga att jag fastnat direkt, så därför vill jag redan nu, innan själva recensionen av den dyker upp här, tipsa om den. Den är alltså december månads läsprojekt för den som vill.

och ordet

går sönder   kantrar
där

i sitt snitt

ett litet slutet rum är du i mig
utan mig

Extra info:

Förlag: W&W
ISBN: 9789146220152
Förlagets bokpresentation: http://www.wwd.se/Bocker/…
Förlagets författarpresentation: http://www.wwd.se/Forfattare/…

Läsberoendets vara eller icke vara.

Hos Bokmania hittar jag ett test som är taget från tidningen Vi Läser. Den handlar om bokberoende, och med risk för att blottlägga det jag brukar kalla för min aviga inställning till litteraturen så svarar jag gärna på de åtta frågor som testet innehåller. Ni förstår ju förstås att jag inte avskyr litteratur, för om så vore fallet skulle jag inte blogga så mycket om det, men ändå, jag har inget beroende, och läsandet utgör oftast ingen besatthet för mig. Men jag har svårt att göra mig av med böcker jag läst, det ska erkännas, så någon form av beroende har jag väl. Nåväl, här kommer frågorna och mina svar:

1. Är du ständigt försjunken i tankar om litteraturen?

Nej, mina varma tankar sparar jag alltid åt min fru Frida, och mina barn Stella-Marie och Elvira. De gånger jag tänker på litteratur är när jag läser den, och när jag skriver om den.

2. Tycker du att en tillvaro utan böcker vore begränsad, tråkig och intetsägande?

Nej. Jag har andra intressen.

3. Blir du rastlös och irriterad när du inte får läsa?

Ibland blir jag rastlös och irriterad när jag får läsa.

4. Läser du för att få lindring när du mår dåligt?

Nej, det har jag aldrig gjort.

5. Känner du att tiden aldrig räcker till för allt du skulle vilja läsa?

Absolut. Tiden räcker aldrig till. Från min presentationssida på PocketBlogg.se: ”Jag avskyr känslan av att inte hinna läsa alla klassiker och allt nytt som släpps.” Så är det verkligen.

6. Kan du ha svårt att sluta läsa när du väl börjat?

Nej, jag gör bara ett hundöra och lägger tillbaka boken i hyllan.

7. Händer det att du låter bli att göra något du borde ha gjort för att läsa i stället?

Nej, det har väl hänt vid ett fåtal tillfällen i så fall.

8. Har anhöriga eller vänner tyckt att du läser för mycket?

Inte vad jag vet, men det är möjligt, absolut. Under vissa perioder läser jag extremt mycket, det kan hända att jag går ”upp i det” för mycket, speciellt eftersom väldigt få personer i min direkta närhet läser litteratur i någon större (om ens mindre) utsträckning.

Jag framstår kanske som ambivalent, men detta är ”min litteratur”, mitt intresse. Trots att jag inte verkar särskilt intresserad så bloggar jag om litteratur, här (såklart) och på PocketBlogg.se, jag läser lika mycket om litteratur, som jag läser böcker, och jag kan faktiskt tänka mig en framtid med arbete inom bokbranschen. Om det faller sig så. Det är inget jag strävar efter, och det är inget jag gråter över om det inte blir av.

Jag älskar litteraturen, jag älskar att avsky litteraturen.

Det är bara formen som är ny.

Anyuru_Johannes_2Det råder väl inget tvivel om att det finns många kopplingar mellan hiphopens rap och klassik lyrik. Rap och poesi har ofta väldigt mycket av sitt formspråk gemensamt. Takten som en textens ram, rimmet som en minnets målarduk. Texten som måste foga sig till regler som är bortom författaren. Textens, och innehållets, invanda mönster som är lätta att känna igen, men som samtidigt ska rymma poetens/rapparens person. Där finns den allra tydligaste kopplingen mellan hiphop och poesi. Vissa skulle till och med hävda att det egentligen är samma poesi, att det bara är uttrycksformen som är ny.

Men att se en koppling till den nutida poesins mer fria form är kanske svårare. Det finns undantag, poeter som gör det enklare för oss, och oftast återfinns dessa, inte helt oväntat, bland slamrörelsens poeter, bland estradörerna som i sitt poetiska arbete suddar ut gränserna mellan ordet och publiken. Och som ofta tar till en form av genreöverskridande för att nå ut med sin text på ett så effektivt sätt som möjligt. I Sverige har vi några poeter som gått från scen till bok, eller snarare breddat sin repertoar till att inbegripa de båda, och vilka samtidigt lyckats med att skapa en fusion mellan rap och lyrik. Den mest namnkunnige är förstås Daniel Boyacioglu, vars allra mest naturliga element är, och har varit, scenen.

Internationellt sett har vi istället den amerikanska artisten Saul Williams som framgångsrikt och nästan märkligt obemärkt blandar hiphop-estetik med poesi och s.k. spoken word:

I slept once, the dream has yet to end
It was a purple evening such as this
The curtains had been pulled by a hand unattached
I lay propped on a pillow of eagle feathers
On a couch framed with the skeletons
Of my uncles and great uncles

I did not intend to close my eyes but then I did
The night is falling on the moist palms
Of children too weak to bear it’s weight
The stars are visibly breathing
In fact they almost look as if they are chewing gum

-Robeson, från albumet Amethyst rock star (2001)

Läs mer

Lilla O:s poesiutmaning.

Lilla O har också en lyrikutmaning under november där hon plockat ut tre relativt unga poeter att välja mellan: Sara Hallström, Johannes Anyuru och Daniel Boyacioglu.

Hallström har jag inte läst själv, så jag kanske måste kolla upp hennes Rötter smälter.

Johannes Anyuru har jag ju tjatat om en hel del här på mikropoesi.se, och mer kommer det faktiskt bli, vare sig ni vill eller inte.

Daniel Boyacioglu har jag recenserat i andra sammanhang. Det är ingen hemlighet att jag har svårt för hans lyrik.

Följ nu Lilla O:s råd. Läs, om så bara en dikt, en sida, och skriv sedan ett blogginlägg om din upplevelse, innan du droppar en direktlänk i kommentarerna på hennes blogg.

Extra info:

Presentation (Sara Hallström): http://www.norstedts.se/Forfattare/…
Presentation (Johannes Anyuru): http://www.norstedts.se/Forfattare/…

Kulturblogg ’09.

Om ni gillar att läsa kulturbloggar, och det antar jag att ni gör eftersom ni läser detta, så är det nu dags att rösta fram årets bästa bloggar i Stora Kulturbloggpriset.

Jag älskar er för att ni läser min blogg, men jag kommer älska er ännu mer om ni vill rösta på PocketBlogg.se. Vi är nominerade i bokbloggsklassen, ihop med Lyrans noblesser, Bokunge, Nittonde stolen och Dagens bok. Dessutom är vi nominerade i den öppna klassen, kulturbloggarnas kulturblogg.

Må bäste blogg vinna. Jag hoppas du tycker det är våran.

Lässkugga.

Jag reagerade starkare på vaccinet, den s.k. baconsprutan, än jag trodde jag skulle göra. Det känns som om det enda jag gjort i fem dagar har varit att sova, och i viss mån är det säkert så. Soffan har verkligen fått känna min tyngd nu. Tyvärr utan att jag haft en bok i handen särskilt mycket. Jag har levt i lässkugga.

Det är svårt att koncentrera sig på läsning när man har en konstant huvudvärk som inga tabletter i världen biter på, men lite har jag ändå kyckats läsa. Och lite har jag lyckats skriva. Bl.a. är jag strax klar med inlägget om Johannes Anyuru. Tillkännagivandet av Augustpristagarna närmar sig. I viss mån är det här mer spännande än tillkännagivandet av Nobelpristagaren. Här har man ju möjligheten att, om man så vill, läsa in sig på de som har chans att vinna, innan tillkännagivandet, och vi slipper känna oss som yra höns när vi gissat på någon helt annan pristagare.

Lugn bara lugn, det blir en ny samling.

Tidningen Vi Läser avslöjar att Kristina Lugn lämnat in ett nytt manus till sitt förlag. Det kommer bli den första lyriksamlingen från henne sedan 2003 års Hej då, ha det så bra!

Det är underbara nyheter, tycker jag.

03:15

Jag befinner mig i en soffa på jobbet. Biverkningarna efter dagens vaccination gör att jag inte vill gå och lägga mig.

Rädd att jag kanske inte kommer vakna om jag behöver, vare sig det rör sig om jobbet, eller om jag måste kräkas, ligger jag och läser Städerna inuti Hall. Det känns lite vemodigt. Bara ca. 30 sidor kvar. Vad ska jag läsa sedan?

Stora kulturbloggspriset.

Jag bloggar ju som bekant även på PocketBlogg.se ihop med ett gäng andra trevliga personer. Vi har varit igång sedan maj månad, om jag inte minns fel, men vi har ändå hunnit med mycket. 216 publicerade inlägg, 414 kommentarer, byggt upp en härligt stödjande läskrets osv. Dessutom blev vi inbjudna att rapportera från årets bokmässa, och nu har vi också blivit nominerade till årets Stora Kulturbloggspris, i två kategorier: bästa bokblogg och den öppna klassen kulturbloggarnas kulturblogg.

Jag är otroligt stolt över att få vara en del av detta, oavsett om vi vinner eller inte.

Ebokens genomslag? Inte för mig.

Diskussionen om eboken, läsplattan/eplattan, kalla den vad du vill, känns inte det minsta angelägen. Kalla mig gärna bakåtsträvare, men plattan saknar väsentliga funktioner. Efter kulturnyheternas inslag om läsplattan skrev jag följande på Twitter:

Jag skulle kunna tänka mig att läsa på eplatta. Om de är lika tjocka som böcker, säljs styckvis som böcker, och klarar hundöron.

För mig är det dessa kriterier jag älskar hos en bok. Bokhyllorna och dess innehåll utgör också en viktig del av läsningen. Man söker en bok i hyllan, och hittar samtidigt två andra att läsa osv. Hundöron och understrykningar är väldigt viktiga för mig, speciellt när jag läser inför en recension. Nu vet jag egentligen inte om det finns läsplattor som klarar någon form av uppmärkning av viktiga sidor och passager, men allvarligt talat, ett digital hundöra låter inte särskilt charmigt.

Näe, jag tänker inte jubla, och jag tänker streta emot så länge det bara går.

Copyright © mikropoesi.se

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress