Arina skriver om det där med att vara bokbloggare, att vara amatör. Om att bli anklagad för att förstöra för de ”riktiga” medierna, att bli beskylld för att skapa ett ogenomträngligt brus. Att läsaren inte lyckas hitta fram. Att vara bara en ”bokbloggare”. Att man bloggar om böcker, inte litteratur osv.

(Jag förstår henne. / Jag förstår henne inte.)

Dessa beskyllningar existerar, men bara för att vi bokbloggare (helt plötsligt ett gräsligt epitet) ofta är amatörer, bara för att vi är våra egna, så betyder ju inte det att vi inte har något ansvar för det vi skriver och publicerar. Eller? Jag menar så klart att ansvaret hos oss inte ligger i vad vi inte behöver göra, utan i vad vi vill göra. Det ska ju vara roligt att vara glad amatör.

Personligen försöker jag analysera, gå på djupet, men det kanske jag inte borde, ”eftersom jag saknar verktygen, t.ex en högre utbildning.” Jag väljer istället att tro på intressets och viljans förmåga att förflytta berg. Om jag intalar mig själv att jag inte kan analysera så kommer jag till sist tro på det, men om jag fortsätter analysera och gå på djupet så kanske det slutar med att jag behärskar det till fullo.

Bloggarna är på frammarsch. PocketBlogg.se, en annan blogg som jag också tillhör, var inbjudna som press till årets Bokmässa i Göteborg. Om man inte såg på bokbloggarna som en riktig och levande marknadsföringskanal skulle det aldrig ha hänt. Jag vet ingen som var missnöjd med det upplägget, ingen som var missunsam.

Tyvärr är det nog så att vi amatörer upprätthåller synen på oss själva som lite sämre, lite lägre stående, lite för ofta. Det är synd.

Arina skriver om det där med att vara bokbloggare, att vara amatör. Om att bli anklagad för att förstöra för de "riktiga" medierna, att bli beskylld för att skapa ett ogenomträngligt brus. Att läsaren inte lyckas hitta fram. Att vara bara en "bokbloggare". Att man bloggar om böcker, inte litteratur osv. (Jag förstår henne. / ...