Bloggaren Jessica (ord och inga visor) uppmanar alla att läsa mer poesi, och levererar också ett förhållningssätt till poesin som går ut på att inte krångla till det, att inte fastna i analyser. Jag vet inte om jag håller med henne till fullo, personligen söker jag alltid en förståelse i det jag läser, men det är ändå en intressant ståndpunkt. Samtidigt köper jag helt ett förhållningssätt som går ut på att den första kontakten med poesin måste vara direkt, att poesin måste nå läsaren utan någon större ansträngning från mottagaren. Poesin arbetar i motvind på det viset, ger man sig in i en roman så förväntar man sig att få arbeta på ett helt annat sätt, men när man väl kommit över den första tröskeln till poesin är det lätt att fastna.
”Det här är en utmaning. Vi ska läsa mer poesi! Själv kommer jag försöka läsa en poesisamling i mÃ¥naden. Det är upp till var och en hur mycket eller lite. Men fram för mer poesi i bokbloggosfären. Vilka är pÃ¥? Länka gärna i kommentarsfältet sÃ¥ jag inte missar era poesirapporter i framtiden. Och sprid ordet!”
Jag önskar också att fler personer läser mer poesi, att fler lär sig läsa poesi, så självklart sprider jag ordet.
Ã…h, vad glad jag blir av detta fina inlägg! Och det där med analyser – jag tror att det kan vara vad som för mÃ¥nga känns skrämmande med poesin. Om man inte är van vid att läsa poesi alls, sÃ¥ tänker man nog lätt att det ska bli som i skolan, att dikten mÃ¥ste sönderdelas för att ge nÃ¥got. SÃ¥ dÃ¥ väljer man att inte läsa alls istället. Och jag tycker det är trÃ¥kigt att poesin sitter pÃ¥ en sÃ¥dan svÃ¥rhetspiedestal, jag ser inget egenvärde i det. Det fina är väl om människor kan läsa poesi och pÃ¥ nÃ¥got vis drabbas av den. Känna nÃ¥got, oavsett om de analyserar det lästa eller inte. Och själv föredrar jag därför den poesin som inte är abstrakt och utelämnande, utan snarare totalkonkret och bara som en överdos pÃ¥ känslor och brutalitet. Och som säkert KAN, men inte BEHÖVER analyseras. Men jag kan förstÃ¥ att man ocksÃ¥ fÃ¥r ut nÃ¥got av att analysera poesi, att man dÃ¥ ser nÃ¥got mer än det man gör vid en första läsning. Samtidigt tycker jag dÃ¥ man bör vara medveten om att poeten (i nio fall av tio) inte alls kanske har tänkt sig en sÃ¥dan tolkning…
Tack för att du spred ordet, och jag är redan ett fan av den här bloggen! som jag svarade på din kommentar i min blogg, så har jag även lagt upp en del inspirationspoesi (3 eller 4 stycken hittills tror jag) samt kommer skriva om den poesi jag läser varje månad förstås. Särskilt vill jag tipsa om det inlägg där jag skrev om en poesiföreställning jag var på för en vecka sedan. Där finns ett klipp som jag hoppas att du kommer gilla. Själv blir jag helt chockad av det (både av att se honom läsa live och av klippet/n, för att det berör mig så oerhört. Det är en kille som läser upp en dikt. Kolla gärna och säg vad du tycker sedan!